Det var en positiv partiledare och statsminister som höll tal under Moderaternas partistämma i Umeå. Ulf Kristersson pekade på alla de vinster, de frågor som partiet drivit, som med tiden blivit den gängse uppfattningen i svensk politik.
Ett tal från en partiledare, huvudsakligen riktat till de egna medlemmarna, får man ta med en nypa salt. Det är inte svårt att förstå varför en partiordförande vill entusiasmera sina medlemmar till fortsatt engagemang. Men Kristersson har faktiskt några viktiga poänger när det kommer till hur borgerliga och liberala idéer, över tid, vunnit debatten på punkt efter punkt.
Tesen att de senaste decenniernas största politiska förändringar kommit från borgerligheten, mot Socialdemokraternas vilja, har bland annat förts av den liberala debattören Fredrik Segerfeldt. I en artikel i Timbros nätpublikation Smedjan lyfter Segerfeldt bland annat det ursprungliga socialdemokratiska motståndet som funnits mot privat radio, tv, telefon, valfrihet i välfärden och medlemskap i EG.
Kristersson dryftade också en framtidsspaning, att kärnkraftspositivism möjligtvis blir nästa fråga att gå från kontroversiell till konsensus i svensk politik. Kanske är det så att den borgerliga synen på klimatpolitik generellt håller på att bli nästa vinst?
För under partistämmans paroll “säkrare, grönare, friare” har brytandet av fossilberoendet och genomförandet av den gröna omställningen fått stort fokus.
Moderaterna har under stämman velat tydliggöra att den gröna omställningen sker med såväl människan, tillväxt och innovation i främsta rummet. Bakom fokuset finns en kritik mot en miljö- och klimatpolitik som inte tar ett helhetsansvar och som inte är legitimerad bland vanliga människor.
Ett tankeexperiment som lyftes handlade om hur innovation och tillväxt kan vara en mer framkomlig väg än förbud. Argumentationen gick ungefärligen ut på att det snabbaste sättet att sänka Sveriges utsläpp vore att förbjuda SSAB:s ståltillverkning, det skulle minska utsläppen med nästan tio procent omedelbart. På köpet skulle dessvärre tillverkningen flytta utomlands, med ännu högre utsläpp och ett fattigare Sverige som följd. Istället ligger framtiden i de projekt som idag genom vätgas vill framställa fossilfritt stål och en svensk export som sänker utsläppen globalt.
Det krävs helt enkelt ett borgerligt alternativ
Även i den utredning som professor John Hassler nyligen presenterade för regeringen finns förslag som mycket väl går att förena med en marknadstillvänd syn på klimatpolitik. Hassler föreslår bland annat ett nationellt system för utsläppshandel för de utsläpp som idag inte täcks av EU:s system. En åtgärd som innebär att man genom marknadskrafter och förändrade incitament ska få företagen att vilja släppa ut mindre.
På ett sätt är det hoppfullt med en klimatpolitik som, genom att styra marknadskrafternas incitament, försöker ta ett större grepp på klimatfrågan. Att stänga ned cementfabriker och motverka gruvetableringar gör annars behovet av export från länder med långt sämre klimathänsyn högre.
Det krävs helt enkelt ett borgerligt alternativ som genom teknikoptimism, ekonomiska incitament och helhetsgrepp vill sänka utsläppen. Därför är det bra att det perspektivet tar allt mer plats i det regeringsbärande partiet.
