De skärmmissbrukande barnen är vår tids rännstensungar. De som blir svikna av samhället när föräldrarna inte klarar eller orkar ta ansvar för deras skolgång, näringsintag och fritid.
Just därför är det glädjande att Johan Pehrson (L) slår fast att socialen och det skolsociala teamet måste kunna kopplas in när man misstänker att ett barn missbrukar skärmar.
Att partiet har gjort barns och tonåringars skärmanvändning till en stridsfråga har uppenbarligen inte ökat deras popularitet i opinionsmätningarna. Förslag som syftar till att begränsa människors frihet, i kombination med att ge dem dåligt samvete, gör sällan det. Men ibland är sådana förslag, som i det här fallet, nödvändiga att baxa igenom.
Senast i raden är de förslag som presenterades tisdagen den 28 maj. Två av dem handlar om lagstiftning på EU-nivå.
Att sociala medier- och speljättarna skulle göra sina produkter mindre beroendeframkallande framstår dock som naiv symbolpolitik. Hela affärsidén för Tiktok, Meta och Roblox Corporation är numera att skapa ett beroende hos användarna, oavsett om de är fem eller 85 år.
Däremot är det glädjande att partiet vill öka skolans befogenheter, men också skyldigheter, att ta hand om barn som fastnat i ett skärmmissbruk.
– Föräldrar ska få väldigt klart för sig att skolan har vissa förväntningar på dem. Att barnen, efter skoltid, förbereder sig för nästa skoldag och inte sjunker djupare ner i ett mörkt kaninhål.
Förslaget syftar till att skolor ska ha befogenheter att skapa ett icke-juridiskt bindande kontrakt med föräldrarna. En åtgärdstrappa, liknande de som i dag används i många skolor i arbetet för att motverka kränkande beteende och diskriminering.
– Om barnen halkar efter i skolan ska föräldrarna uppmanas att sätta tydligare regler om skärmtid hemma, säger Johan Pehrson.
Liberalerna hoppas att detta ska verka som en ögonöppnare och påminnelse för föräldrar.
Anser ni att socialen skulle kunna kopplas in om det här kontraktet inte följs?
– Absolut.
Skärmmissbruk är, åtminstone enligt flera amerikanska studier, starkt kopplat till socioekonomisk status. Att sätta in de insatser Liberalerna föreslår, för att barn ska kunna få hjälp att bli kvitt sitt skärmberoende, är därför helt nödvändigt.
Det låter hårt, på gränsen till antroposofisk galenskap, men föräldrar som låter flickor i mellanstadieåldern skrolla på Tiktok 50 timmar i veckan, eller låter pojkar ägna eftermiddagar, kvällar och nätter åt att spela tv-spel, måste få hjälp att hjälpa sina barn att bli fria från det Johan Pehrson kallar för “algoritmgiftet”. Särskilt om deras beroende går ut över skolresultaten eftersom det som bekant är skolans och samhällets ansvar att ingripa och se till att barnet får den undervisning och de kunskaper det har rätt till.
Hundratals studier, som bland annat sammanfattas och redovisas i boken “The anxious generation av kändissociologen” Jonathan Haidt (Penguin press 2024), visar att det som Pehrson kallar för “algoritmgiftet” redan har förstört miljontals ungdomars liv. Inflationen av ADHD- och ADD-diagnoser, av sömnproblem och fetma, att fler flickor drabbas av ätstörningar, depression och presumtiv könsdysfori, är direkta följdverkningar av skärmmissbruk, på samma sätt som ångest och sömnproblem är direkta följdverkningar av alkohol- och narkotikamissbruk.
Liberalernas förslag är inte särskilt liberala. Däremot är de helt nödvändiga för att våra barn och tonåringar ska återta makten över sina egna liv.
LÄS MER:Hans bok kan rädda Generation ångest
