Hur många offentligt finansierade projekt som pågår runt om i Sverige är svårt att veta, men att det är många kan man vara helt säker på. De regionala strukturfonderna finansieras av EU och är uppdelade i åtta regionala programområden och Tillväxtverket är huvudman. Även gränsöverskridande samarbeten, Interreg, finns inom ramen för EU:s regionalfond. Jordbruksverket administrerar, förutom jordbruksstöd, stöd i landsbygdsprogrammet och lokalt ledd utveckling genom Leadermetoden för att ta några exempel. De flesta myndigheter har tillgång till projektmedel för hugade att söka.
Att regionerna har ansvar för den regionala utvecklingen ger förstås möjlighet till projektverksamhet av olika slag. Även kommuner driver projekt, gärna i samarbete med privata aktörer och ideella föreningar. Sverige är helt enkelt ett land fullt av mer eller mindre lyckade projekt.
Rätt värdeord krävs för att få bifall
För att få tillgång till den eftertraktade finansieringen måste de tilltänkta projekten lämna in ansökningar med “rätt” värdeord. De så kallade horisontella målen med bland annat jämställdhet och hållbarhet måste vara med och finns det med integration och nya jobb i ansökan är det snudd på bingo.
Ett, kanske oförtjänt, ökänt projekt var en tänkt kamelfarm utanför Göteborg som för några år sedan slutade i skandal och till och med anmälan om brott. Tanken var spännande, idén kom underifrån och det fanns eldsjälar. Det sistnämnda är en förutsättning för bra projektresultat, men samtidigt är det en fara att förlita sig på eldsjälar. De kan flytta, eller jobba så hårt att de bränner ut sig. De är sällan bra på det administrativa och lämnas lätt åt sitt öde.
LÄS MER:Kamelskandalen blev symbolen för svenskt slöseri
Hur många som försörjer sig på att administrera eller driva projekt är i princip omöjligt att beräkna, men det borde göras. Stat, regioner och kommuner måste ta ett bättre grepp om sina verksamheter och göra bättre uppföljningar. Projekt kan ibland pågå alldeles för länge. Ibland är resultaten tydliga och verksamheten kan integreras i det ordinarie arbetet, men ofta blir projektavslutningen bara en pliktskyldig rapport med otydligt resultat. Kontrollen är under all kritik och det är “ingens” fel att resultatet bidde ett ingenting. Lika svårt som det är att fylla i projektrapporterna, lika lätt är det att kollra bort dem som är satta att kontrollera.
Missbruk av offentliga medel
Då och då tas det fram kritiska revisionsrapporter som faller i glömska. Ingen verkar vilja ta tag i problemen. Framgångsrika projekt måste dessutom integreras i den ordinarie verksamheten annars riskerar de uppnådda insikterna snart att vara bortglömda. Resultaten bör framför allt spridas till fler. Men projektens öde verkar vara att förbli isolerade öar och det är närmast ett missbruk av offentliga medel.
Det kan tyckas vara slöseri med skattemedel att använda dem till otydliga projekt för att utveckla kommunen eller regionen. Samtidigt är det en del av det demokratiska arbetet och den offentliga finansieringen måste få vara en form av riskkapital. Även då “riktiga” kärnverksamheter som skola, vård och omsorg har brist på resurser. Att hitta nya vägar framåt är viktigt och det gäller att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt och se betydelsen av projekten för en positiv samhällsutveckling. Men kontrollen behöver öka så att pengarna används på rimligt sätt. Projekt som inte ger önskad effekt ska stoppas. Och, inte minst, de positiva resultaten måste användas och integreras i ordinarie verksamhet.
