Efter Sjunde oktoberpogromen flyttade antisemitismen ut från köksborden till gator, torg och sociala medier. Tystnaden från kommuner och regioner som styrs av vänsterkoallitioner är sedan dess djupt allvarlig; Malmös socialdemokratiska kommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammehs slappa och empatilösa uttalande som indirekt ifrågasatte huruvida firandet av Sjunde oktober pogromen ens hade ägt rum.
Pia Agestedts, politisk sekreterare för Miljöpartiet i Uppsala, Facebook-uppdatering där hon skrev att “Folket som överlevde förintelsen genomför en ny förintelse nu”. Vänsterpartiet i Kristianstad som ställde in sin manifestation till minne av Kristallnatten för att man inte kände sig “så väl till mods”.
Socialism och antisemitism hör ihop
Politiker som drivs av en i grunden socialistisk ideologi saknar ofta den ryggmärgsreflex som krävs för att fördöma antijudiska uttalanden och ageranden. Avsaknaden av ideologisk kompass i frågan om antisemitism är en tydlig indikation på att såväl de rödgröna partierna som Sverigedemokraterna inte har förstått det djupt rotade släktskapet mellan antisemitism och socialism.
Föreställningen grundar sig i den europeiska myten om judars inflytande över ekonomin. Teorin har bland annat presenterats av den marxistiska, judiska professorn Moishe Postone, som bland annat pekat på att “[antisemitismen] är resultatet av en omfattande världsbild som förklarar och ger form åt vissa former av antikapitalistiskt missnöje” (1980).
Antijudiska stämningar legitimeras
Bilden av judar som en del av en global kapitalistisk sammansvärjning är alarmerande aktuell i Sverige. I dag. Forum för levande historias senaste kartläggning (2020) visade att drygt var femte respondent ansåg att “Judarna har stort inflytande över världsekonomin”. Var tionde ansåg att “Judarna använder förintelsen i ekonomiska och politiska syften”.
Det råder ingen tvekan om att alla svenska partiledare vill väl. Men de har företrädare över hela landet som på ett systematiskt sätt antingen negligerar svenska judarnas utsatthet som grupp, eller snarare spär på den. Det legitimerar inte bara antijudiska stämningar och konspirationsteorier i svensk offentlighet, utan även i de egna leden. Regeringen har nu initierat en kartläggning av antisemitism inom utbildningsväsendet. De skulle kunna börja med att sätta oppositionens och Sverigedemokraternas företrädare i skolbänken.
