På Socialstyrelsens hemsida kan man läsa att organ- och vävnadsdonation ska vara en naturlig del av vården i livets slutskede. Myndigheten skriver även att sjukvården ska vara organiserad för att främja organdonation. Inställningen är helt på sin plats. Varför ska organen dö med dig om de kan hjälpa en annan människa?
Vården ska uppmuntra och möjliggöra donationer. Först och främst är det dock du och jag som behöver fatta beslutet att bli donatorer.
2022 transplanterades 465 njurar, det genomfördes 166 levertransplantationer, 55 hjärttransplantationer och 50 lungtransplantationer samt transplantationer av 18 bukspottkörtlar. Allt tack vare människor som sagt ja och inte nej till att bli givare.
Men det räcker inte. I dag råder stor brist på organdonatorer i Sverige. Något som innebär att människor riskerar att dö i väntan på en transplantation. Det behöver inte vara så. Organbristen är en nöt som i hög utsträckning bör gå att knäcka.
Kampanjer genomförs med jämna mellanrum för att sprida information om hur vi kan hjälpa. Det är bra, men räcker uppenbarligen inte. Samhället måste göra det ännu enklare för människor att fatta beslutet att bli donatorer.
Säkerligen vill de allra flesta av oss hjälpa om vi har möjlighet. Men det tillhör också människans natur att allt för ofta skjuta på saker. Att tänka att vi tar det sen, en annan dag. Men som en bekant sa till undertecknad för en tid sedan, vet vi sällan om det där ”sen” kommer. Det är sant. När det gäller att kunna rädda en annan människas liv ska vi inte vänta på sen. Kanske räddar du en annan människas liv genom att säga ja till att bli donator eller givare i dag och inte i morgon.
Fram till 2022 var det möjligt för anhöriga att stoppa organdonation. I och med en ny lag som trädde i kraft i juli 2022 har närstående inte längre veto, vilket är helt på sin plats.
Ytterligare ett steg rätt riktning att underlätta beslut om att bli donator skedde förra året. I oktober överlämnades en motion till regeringen, med ett förslag som skulle kunna bidra till att höja antalet organdonationer. Där föreslås ett införande av obligatoriskt ställningstagande till organdonation i deklarationen.
”Att överväga möjligheten att göra det obligatoriskt att årligen fylla i ett ja eller nej skulle göra att vi ständigt har ett uppdaterat register och därmed kan rädda liv”, står det i motionen som är författad av Ann-Sofie Lifvenhage (M).
Förslaget är utmärkt. Förhoppningsvis kan det leda till att de allra flesta av oss väljer att fylla i ett ”ja” och inte skjuter på denna viktiga fråga till ett senare tillfälle.
