Påsken är en puttrig ledighet med några dagar extra i almanackan och sedan en liten pysning medan julen är en lång passion som jag njuter av lika utdraget som småbarn gör när den första glassen serveras i solen. Ni fattar, julen är bäst.
Men… jag speglade mig häromdagen och synen som mötte mig var ingen vacker uppenbarelse utan det var en blek, vintertrött och fladdermusig uppsyn som efter månader av kyla och mörker försökt att hitta några spår av glädje mellan snöstormar och regnkaos. Helt plötsligt känner jag att julen bör stoppas längst in i bakluckan, paketeras och glömmas bort medan påsken som ständigt varit på avbytarbänken seglar upp på tronen och blivit en respekterad högtid som jag nu tänker fira skiten ur.
Ser mig själv stå i garaget och veva runt bland alla de tusen lådor med skit som vi enträget älskar att spara på. Var är äggen, tupparna och alla andra prydnader som jag vet finns. Försöker att minnas hur gammal man ska vara för att sluta klä ut sig till påskkärring. Målas verkligen påskbrev längre eller slänger man bara fram en sminkad uppsyn och ber om en swish?
Jaaaaaa, vi ska måla ägg, visst målar man ägg med barnen? Försöker förtränga att vår dotter snart är 19 år och antagligen skiter fullständigt i vattenfärgade ägg som smyckar en skål på frukostbordet. Kommer även på att dottern inte ens äter ägg och smaklökarna förändras garanterat inte om vi målar dem fult och lägger dem sladdriga i en äggkopp. Varför gör man det egentligen? Skitsamma, målade ägg ska det bli.
”Älskling, vi måste fixa ris, massor av ris och ploppa ner dem i varje ledig vas i hela huset?”
”Va?”
”Sedan måste vi köpa fjädrar i alla tänkbara färger som ska skina i varje rum likt vårens mäktiga strålar.”
”Vad håller du på med?”
”Jag påskar.”
”Påskar? Säg som det är – du har vårkänslor?”
Har lust att skrika; aldrig. Jag är inte en person som har vårkänslor då jag egentligen är ganska så likgiltig vilken årstid som är runt mig och är verkligen ingen solfreak som vid första anblick av värme galopperar till uteserveringar och parkerar häcken med folie runt huvudet för en skön bränna. Min fru vet allt detta men med all min iver för påsken så nosar hon ett hål i rustningen. Är månader av mörker och annan skit på väg att förändra mig i grunden?
”Förresten, vid närmare eftertanke kanske vi ska ta det lite lugnt med riset och bara njuta av ledigheten över påsk.”
”Du har vårkänslor, erkänn.”
” Schhh,… Hmm!”
