Eller ja, egentligen struntar jag i personerna, utan mer att de bara kastar runt cyklarna huller om buller när åkturen är slut. Har faktiskt funderat att göra samma sak med bilen när jag är ute och åker runt. Jag behöver göra ett ärende, varför skall jag parkera i någon utplacerad ruta när jag bara kan ställa bilen framför entrén och knalla in? Garage? Vem behöver ett garage när jag kan kasta in bilen på någon gångstig när jag är klar? Visst är det trist när personer med funktionsnedsättning eller som är synskadade inte ser bilen eller blir trängda men orka liksom. Självklart är det hårt om min blockad får någon att bryskt snubbla och flyga med huvudet före in i någon häck. MEN hallå, bilen måste ju få drälla runt. Skapa köbildning på ett gäng pensionär med rullator måste ju ändå ge 180 poäng likt dart?
Ni ser, semester gör något med mig. En annan sak som jag också har observerat när det gäller cyklar och dess ägare är användandet av cykelhjälm. Lagen säger att du kan kasta hjälmen så långt från ytterdörren att den glömmer adressen när du når femton års ålder. För då blir tydligen asfalten som marshmallow, rullgrus blir sockervadd och annan trafik blir bara gummiklädd rekvisita. Eller hur? Vad väljer man egentligen – snyggt hår eller vurpkula? Mina absoluta cykelfavoriter är de föräldrar som ordentligt sätter på sina barn cykelhjälmar men sedan skiter i sina egna. Många gånger har jag varit på vippen att fråga: ”Vem ska ta hand om barnen när ni ligger avsvimmade vid vägkanten? Kanske kan lillen eller lillan i cykelsadeln enkelt skutta ur och köra lite HLR? Sexåringen på cykeln bredvid får bogsera.” Vad vet jag? Jag har aldrig frågat förrän nu.
Förlåt, ledighet är tydligen inte bra för mig – jag känner att jag håller på att förvandlas till en man som heter Ove, snart kommer jag kolla däcktrycken på andras bilar eller klippa gräset med en nagelsax. Kanske ta upp knyppling och strunta i rött kött för att bara peta i mig vetegroddar. Tydligen har min inre PK-människa vuxit som en ballong och blivit en stor del av min mer mogna persona. Jag borde egentligen vara chockad över upptäckten men på något underligt sätt stör det mig inte nämnvärt att vara en stelbent byråkrat när det kommer till just elsparkcyklar spridda för vinden och våga-vägra-cykelhjälmar-figurer. Någon kanske även kan hjälpa mig att räta ut mina frågetecken? Tack på förhand.
