Ett, två, tre, fyra vinröda segel och ett gräddvitt toppsegel drog förbi oss på babordssidan. Solen stack skarpt i ögonen, men jag tyckte ändå jag kände igen granna segelskutan ”Westvind” på väg upp mot Sillesund.
I Stora Sillesund står fyren Lönnbäcken, GP:s högresta fyr i sjösättningsmånaden april.
”Lönnbäcken”, ett riktigt udda namn på ett lågt skär i Bohuslän. Jag har hört folk säga att det kunde vara lokalt, uppkallat efter någon som kanske haft närkontakt med skäret.
Kanske är det så. Jag säger ändå som Pär Lagerkvist: ”Säker kan man inte vara”. Pär Lagerkvist hade skrivarlya tvärs över fjorden, Nobelpris i litteratur, välhållen snipa med Albinmotor. Men var ändå försiktig med tvärsäkra slutsatser.
Ritningarna till Lönnbäckens fyr blev godkända på Sjöfartsverket 12 juli 1937 och sedan började man bygga direkt. En kraftig konstruktion blev det. Dubbla ringar och konisk betongsockel fixerad i berget med kildubbar. En fyr som står sig i blåsväder. En fyr som kan ta en storm.
Sillesund såg lugnt ut den här dagen, en fin genväg till Marstrand. Men aprilfyren lurar ingen. Här i Sillesund kan sjön plötsligt överraska, dåna in gropig och tvär i ett av Bohusläns verkliga blåshål.
– Jag har haft många spännande passager i Sillesund, säger sjöräddare Mikael Hinnerson på Sjöräddningen i Långedrag. Värsta var med los sköyten ”Minde” i åskväder. En annan gång med Gratitude i SW 23 m/s då vi gick på ”fel” sida fyren.
Sjöfartsverket har flera fyrar som Lönnbäcken, ungefär lika höga med samma konstruktion, på svåra ställen längs kusten. I Kråksundsgap står en nästan exakt kopia och på taggiga Mjölskär utanför Sote Bonde står en annan.
En dryg sjömil sydväst om Tjurpannan står ytterligare en variant av GP:s aprilfyr, fyren Väcker på Bohusläns mest fruktade passage. Enda platsen som helt enkelt inte går att undvika om man nu vill upp mot Havstenssund och Kosteröarna.
GP:s aprilfyr har stått pall i alla stormar sedan 1937 och det är ju sällan en fyr blåser bort här i Sverige. Det enda exemplet jag kan komma på är fyren på Tån utanför Kornöarna.
Här slog stormen Egon till natten 11 januari 2015 och slet loss den åtta meter höga fyren från sitt armerade betongfundament och skickade den 30 meter tvärs över ön som ingenting. Det blåste 38 meter i sekunden, kraften i vind och vågor var brutal.
Jag har ett suddigt barndomsminne av en blåsig färd med ångaren ”Bohuslän” genom Stora Sillesund. Vi var på väg mot vårt slutmål Gullholmen och ett hyrt vindsrum i ett hus med fri sikt över hamnen. Jag tyckte fyren kom så nära att jag kunde ta på den. Men minns jag rätt? Gick stora ”Bohuslän” verkligen genom sundet?
- Visst går vi Stora Sillesund med både ”Bohuslän” och skutorna säger ångbåtskaptenen och skutskepparen Jerker Paulusson till mig när jag frågar. Har hört att Bohuslän även gått Lilla Sillesund någon gång, det är rakare inte så tvär gir. Jag har gått där själv med ”Leader” som är nästan exakt lika stor som ”Gratitude”.
När jag är ute med egen båt tar jag oftast Lilla Sillesund för att memorera versen på den flata bergssidan på Klåverön där det är som smalast. Bergssidan är vinklad åt väster och du minns väl texten?
Du vreda västanvåg i Sillesund
Nu fruktar ingen mer ditt raseri
Ty djupt och bredt är Albrektsund
Där Marstrands båten går dig lugnt förbi
Texten brukar tillskrivas grosshandlaren och riksdagsmannen Edward Patrik Lithander, profilerad sommargäst på Marstrand. På en svartvit bild ur tidningen Hvar 8 dag möter jag grosshandlarens fighting face. Han ser kraftfull, självsäker ut. Kunde säkert hänga i krokig arm på klippan och knacka text med handslägga och pikmejsel.
Versen är ju en hyllning till Albrektsunds kanal, en av mina favoriter bland kanaler och smala sund i Bohuslän tillsammans med ställen som Smalsund, Tjuvahålet, Sotenkanalen … Det är trångt, vackert, inbjudande med all grönska, kastanjer, lindar, vackra hus. En bra plats för nära båtmöten. Nu senast såg jag en andlöst vacker Drake i blankaste mahogny på en plattfenders avstånd, ömt bogserad av en svart tender genom kanalen.
Äggosten är en bohuslänsk paradrätt med kultursmak, perfekt till flepp.
Sent, sent på kvällen den här sköna sommardagen, efter att ha passerat Marstrand, Åstol, Rönnäng, Klädesholmen, Skärhamn och Kyrkesund, kom vi till sist in i Mollösunds breda famn. Och där låg ju ”Westvind” vid kajen, mitt emot Brygghuset. I vantet hängde en vepa med fakta om skutan, byggd av legendariske båtbyggaren Anders Mattsson på Kungsviken 1913.
En svartvit bild visade bygget under bar himmel på stranden. Resning och spant var på plats. Sedan följde bordfyllning, däck och till sist sjösättningen i den grunda viken, ett råslitigt jobb i kallt aprilvatten.
Det krävdes minst tjugo starka gubbar från orten för att sjösätta en tung skuta som ”Westvind”. Det krävdes tålamod. Det krävdes flepp. Det krävdes äggost.
Flepp är ju en klassisk dryck i Bohuslän som ofta serverades på kalas eller som båtöl vid sjösättningar. Drycken består av varmt öl, uppvispat med socker, ägg och en rejäl dask brännvin. Ibland bara brännvin och sirap, fifty-fifty.
Äggosten är en bohuslänsk paradrätt med kultursmak, perfekt till flepp. Rätten kräver en speciell träform. Jag har en sådan form. En äggostform, med särskild proveniens.
Den är gjord av mästaren Harry Hallberg, mannen som skapade berömda segelbåten P28 som tog marknaden i USA med storm. När han var i 50-årsåldern föll han från en ställning på sitt varv, skadade sig svårt och kunde inte fortsätta jobba som båtbyggare.
Men han slutade inte vara verksam. Han växlade ner. Till fioler, svepaskar, modellbåtar, fantastiska äggostformar. Och en av hans formar fick jag en gång av min svärmor Thyra, född och uppvuxen på en liten ö i Stigfjorden.
– Du tycker ju om båtar, sa hon, och den här äggostformen har Harry Hallberg snidat. Den ska du vara riktigt rädd om.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
