Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt TTELA
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Inglasad. Jubilar Kurt Ådhammar har arbetat som sekreterare i HSB brf Näktergalens styrelse i trettio år då det bland annat byggdes inglasade balkonger som de nu njuter av.

Ett "vågat" intresse

Radiovågor är det som lockat honom i nästan sextio år som radiotelegrafist. Tyvärr ser det nu ut som han inte får ha kvar sina antenner.

"Det här är ingen glad 75-åring", säger Kurt Ådhammar med anledning av detta när TTELA gör ett besök hemma i lägenheten på Idrottsvägen i Trollhättan där han trivs och har sitt liv sedan många år tillsammans med hustru Jolanta.

Redan som 15-åring började han med BC-broadcasting och fick radiovänner över hela världen där ett land blev extra intressant.

– Ja, det var landet Polen med dess kultur och historia, frimärken med mera. 1965 var jag i Polen där jag besökte kompisar i närheten av Gdansk och jag besökte Auschwitz, berättar Kurt.


Radiointresset ledde till bekantskaper där han har tusentals QSL-kort (bekräftelsekort från radioförbindelser) och många brevvänner. Han är mångårig medlem och sekreterare i radioklubben Trollhättans Sändareamatörer.

Kurt ingår i kommunens beredskapsgrupp och kan via sin kortvågsanläggning i bostaden ta emot och vidarebefordra telegram och meddelande via det svenska sändaramatörradionätet i händelse av kris eller avbrott i telefon - och dataförbindelser.


Kurt föddes i Solna men efter att fadern som var flygare omkommit i en flygolycka flyttade han som åttaåring med modern och en syster till Trollhättan och det kvarter på Idrottsvägen han bor än i dag.

– Jag har bott i kvarteret Näktergalen sedan 1949 - 67 år. Har varit sekretare i bostadsrättsföreningen i trettio år. 1956 fick jag sätta upp en trådantenn mellan två hus. På 60 år har en sådan ramlat ner en gång, vilket togs som intäkt för att skriva en motion till föreningsstämman om att inte förlänga mitt tillstånd att ha antenner.


Efter sin realexamen gick Kurt postskolan där han jobbade tjugo år administrativt och tjugo år som lantbrevbärare.

– Jag gick vid 60-års ålder och mådde gôtt.

Radiosändandet gav alltså det stora intresset för bland annat Polen – landet som han besökt många gånger, numer ett par gånger om året, och han har bland annat bestigit dess högsta berg som är 2497 meter högt på den polska sidan.

– Indirekt var det också via radion som jag träffade min polska fru Jolanta.

Hon har lärt sig svenska och han har lärt sig polska.

– Inte någon grammatik men kan väl prata lite - vi pratar "svolska" här hemma, säger han med ett leende.

– Han pratar polska utan problem, flikar hustrun Jolanta in.


För åtta år sedan genomgick Kurt en bypassoperation som blev lyckad och som ledde till att radiointresset blev ännu viktigare för honom. Han har även andra intressen.

– Jag är ständig medlem i AIK sedan 1976 och går på Gripenmatcher där jag har årskort - brukar stå på "gubbhyllan".

Och så är det musiken med Ola Magnell som han tycker är mycket bra poet och så Dylan då förstås. Kurt berättar många små historier och episoder från livet – allt med humor och glimten i ögat.


Som vanemänniska vill han också gärna ha tidningen i brevlådan på morgonen till frukostläsning.

– Är prenumerant på Tidningen Trollhättan/TTELA sedan 1949, först min mor och sedan jag.

Sitt stora radiointresse har alltså präglat hans liv och som han säger – nu fyller han 75 år och kanske orkar han bara hålla på fem år till. Han är ledsen över att han nu kanske måste sluta och plocka ner sina sändare. Och visar sitt lilla, lilla garderobsutrymme med det som behövs för en radiotelegrafist.

– Jag sover dåligt och mår inte bra över detta, säger Kurt.

– Men nu ska vi fira lite i alla fall, säger Jolanta och syftar på den kommande födelsedagsresan till Danmark med mera.