Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Bevarat. Övervåningen i gamla Melleruds bryggeri är nästan helt orörd. Maskinen mitt på golvet är kvar från bryggeriets tid. Hör gärna av er till familje­redaktionen om ni vet vad det är för något.

Han minns Melleruds bryggeri

Det gamla tegelhuset har blivit tomtemuseum, det luktar inte malt och Melleruds öl tillverkas nu för tiden i Grängesberg. Men det finns de som minns.

Algot Andersson var bryggmästare på Melleruds bryggeri. Det var han som tillagade extrakten som rann igenom långa kopparrör från taket, ner i flaskorna och smaksatte de olika ölen. Först var det pilsner och lättöl, sedan kom starkölet i slutet på femtiotalet. Algot brukade ha med sig sin lille son Kent till jobbet ibland.

Kent sprang mest omkring men hjälpte ibland till lite grand. Exempelvis med att stapla flaskor och sortera dem efter olika färg. Bruna för sig och vita för sig.

– Sedan hjälpte vi till att lasta in flaskorna i drickbilen. Eller från början var det häst och vagn. Det blev inga bilar förrän i slutet på 40-talet. Hästen visste precis var den skulle stanna, utanför varje hus, berättar Kent 70 år senare.

Drickbilen körde genom hela Mellerud och orterna runt omkring med lastutrymmet fullastat med svagdricka, öl och sockerdricka. Det fungerade ungefär som glassbilen. Man fick stoppa den och köpa det man behövde.

Kent minns hur han brukade titta på när ölet tappades upp på flaska. Då var man tvungen att vara minst två man, för att undvika eventuellt provsmakande.

– Det är nog inte omöjligt att det slank ned en och annan skopa ändå, säger Kent.

Själv var han barn och fick hålla sig till svag- och sockerdricka.

I ett litet hus bredvid fabriken kunde man komma och köpa dricka på plats. Ölet hölls kylt med hjälp av stora isblock som låg i sågspån för att inte smälta.

På fyrtio- och femtiotalet hade staten fortfarande i dagens ögon strikta regler kring försäljning av alkoholhaltiga drycker. Man fick till exempel bara köpa en öl på ett café, sedan var man tvungen att gå till ett annat ställe. Eller som många gjorde, enligt Kent, gå ut genom dörren och sedan gå in igen.

På torget i Mellerud låg ett café som hette Café Bolaget. Där hade man tänkt till.

– Det jobbade en tjej där som kom på att blanda det vanliga ölet med porter, då gick det bra att köpa två innan man var tvungen att gå ut.

Ölet från Melleruds bryggeri dracks av alla i trakten. Det var vanligt förr att varje liten ort hade sitt eget bryggeri. Algot Andersson trivdes på jobbet som bryggmästare men det var tufft.

– Man jobbade och slet något fruktansvärt förr, säger Kent.

Melleruds bryggeri bryggde öl på malt. När malten har jäst bildas en slaggprodukt bestående av malt och vatten som kallas för märsk. Den separeras sedan i vidare bryggprocesser men en del slängs.

– Det var en gubbe som hette Yngve som brukade komma och hämta märsken för att mata sina grisar med. Vi kallade honom för märsk-Yngve, berättar Kent och skrattar.

Bild: Alexandra Carlsson Tenitskaja
Bild: Alexandra Carlsson Tenitskaja