Katten Kajsa var änkling – fick nytt hem

Varje år dör cirka 90 000 människor i Sverige. Många av dem har ett husdjur. Men vad händer egentligen med husdjuren när vi dör? Inga-Lill är en av de som adopterat en djuränkling – katten Kajsa.

ANNONS
|

Vi minns det väl. Hur vi knappt kunde sova dagen innan och hur många gånger vi gick fram och tillbaka och puffade till den där bädden. Hur det inhandlades leksaker, burar, matskålar och koppel. Att äntligen få hämta hem sin pälskling är för många speciellt och oavsett vilket slags djur det än gäller, blir de ofta våra bästa vänner. Men livet varar inte för evigt, varken för oss eller för husdjuren.

– I år fick vi omkring hundra anmälningar om djuränklingar. Det är många husdjur som behöver nya ägare, mer än vad man tror, säger Peter Göransson som är kommunikationschef på Fonus.

ANNONS

Varje år dör cirka 90 000 människor i Sverige och var tredje hushåll har ett sällskapsdjur av något slag. För lite mer än ett år sedan startade därför begravningsbyrån Fonus, tillsammans med Djurskyddet i Sverige, initiativet ”Djuränklingar”.

– Kanske har vi tidigare inte uppmärksammat problemet med djuränklingar tidigare. Det är vanligt att någon närstående har kunnat ta hand om djuret, men så är inte alltid fallet. I Sverige har vi dessutom väldigt många ensamhushåll, säger Peter.

Planera för ditt djur

Oftast upptäcks de ensamma husdjuren genom att begravningsbyråerna hämtar de avlidna i hemmet eller att de närstående i familjen berättar att det finns ett husdjur som behöver ett nytt hem.

– Om det inte skulle finnas någon närstående som vill ta hand om djuret, kopplas Länsstyrelsen in. I bästa fall kan djuret få en plats på ett djurhem eller hos en ny ägare, men i värsta fall kan man tvingas avliva djuret.

Död eller ej. Det är nog få av oss som hade velat se vår pälskling avlivas i onödan. Därför är det bra att redan vid inskaffande av ett husdjur fundera på vad som ska hända när döden inträffar.

– De flesta begravningsbyråer har formulär där man kan fylla i önskningar om vad som ska hända med sina ägodelar och även husdjur, när man dör. Det är ett väldigt bra sätt att förmedla och informera sin egen vilja när man en dag inte kan, säger Peter och fortsätter:

ANNONS

– Man ska självklart fortsätta att leva livet och inte grubbla för mycket. Men det är alltid bra att ha någon slags plan för sitt djur och livet efteråt, ifall det värsta inträffar.

Fick nytt hem

En av de som adopterat en djuränkling är Inga-Lill Gustavsson i Trollhättan. För ett år sedan fick katten Kajsa flytta in hos henne.

– Min egna katt hade nyligen försvunnit och jag tänkte att jag kan testa att se ifall Kajsa skulle trivas här, säger Inga-Lill.

Katten Kajsa bodde tidigare tillsammans med sin matte bland åkrar och skog, men när hennes matte avled behövde hon ett nytt hem. I stället för att flytta från de öppna vidderna ryckte grannen Inga-Lill in.

– Jag var rädd att hon skulle springa iväg eller springa hem igen. Men jag blev förvånad hur snabbt hon anpassade sig.

Precis som i allt annat här i livet, fick Kajsa och Inga-Lill börja med att lära känna varandra. I början fick Kajsa vara inomhus för att kunna installera sig i hemmet.

– Hon var inte så glad att över att få vara inlåst, men det var viktigt att hon fick undersöka huset och hitta sitt eget krypin. Vi gillade varandra snabbt. Hon är självständig och det passade mig bra.

ANNONS

I dag har katten Kajsa hittat sitt eget ställe – i gästrummet på övervåningen. När hon inte är ute på ängarna och spatserar ligger hon gärna på gästsängen och vilar.

– I dag går hon ut och in som hon vill. Det känns bra att det blev så här. Det tog ett tag men nu tror jag att vi förstår varandra på något sätt, Kajsa och jag, säger Inga-Lill och ler.

Källor: Agria djurförsäkring och Fonus begravningsbyrå

ANNONS