Jodå, jag har varit ensam hemma i två hela dagar förra helgen när resten av familjen lämnade skeppet för att avnjuta konsert och som de själva uttryckte det, snurra runt en smula på staden. Självklart vet jag att jag kommer att sakna dem när jag får huset för mig själv men ser ändå för mitt inre hur jag sneglar lite på hockey-VM, äter middag i den blommiga fåtöljen som frun mer eller mindre ger mig ett nackskott om jag ens spiller luft i och kanske bara puttrar runt planlöst utan en rad måsten. Helt ensam. Jag ler åt tanken.
Målbilden är glasklar att vi båda ska ha en trivsam stund på varsitt håll och göra lite som vi vill. Frun förklarade det bra redan i februari när hon köpte biljetterna till sig och dottern; ”Du gillar ju inte konserter ändå.” Fritt översatt betyder det; ”Jag skiter i om du gillar livemusik, du får stanna hemma och passa huset och katterna.”
Lång rejäl lista
Vi sätter oss i bilen och puttrar ner till tågstationen och väl framme så kramas vi en bra stund och jag vinkar av dem. Ivrigt sätter de av till rätt perrong. Men så händer något. Hustrun vänder sig plötsligt om och går emot mig igen. Jag hinner tänka romantiska tankar att hon kanske redan saknar mig och vill ge mig ytterligare en kram.
”Jag passade på att skriva ner några saker som du kanske kan fixa medan vi är borta, nu när du ändå inte har något att göra.”
Tror för en sekund att det är vajsing på min hörsel och att personen som står framför mig bara spelar mig ett spratt. Dock ser listan som jag har i handen rejält riktig ut. Den är lång och skriven i en hast med spretiga bokstäver men jag hinner ändå läsa orden: dammsugning, klippa gräset, handla mat och kamma katterna. Ingenstans står det slacka, kolla hockey, lapa sol och bara inte göra någonting.
”Jaså, du har gjort en lista du.” Jag skrattar lite för att ge henne tid att säga att hon bara skojar och att listan är mer som ett litet byråkratiskt skämt som endast statsanställda förstår.
”Ja det stämmer, puss, puss – hejdå.”
”Bockat och klart”
Aldrig förr har jag känt mig så fintad med fruns långfinger fiktivt uppkört i skruven där solen aldrig skiner och att det känns att detta lilla drag var välplanerat och bestämt sedan länge. Två dygn senare hinner jag precis ställa tillbaka trimmern i garaget och skölja av gräsklipparen innan jag ser deras välbekanta siluetter gå av bussen mot huset. Allt på listan är bockat och klart och vi är oerhört glada att se varandra igen. Ska precis berätta att hennes milslånga lista är kirrad innan frun plötsligt utbrister.
”Vad fint du gjort.” Jag blir lycklig att hon ser allt som är fixat och som jag har slitit.
”Men jag undrar ändå, vad har du planerat för mysig middag till oss?”
