I passet står det Mikael Andersson men de flesta säger Mikael Teger eller Micke Teger eller bara Teger. Namnet Teger är ett smeknamn han fick i samband med att hans mamma gifte om sig.
– Du vet på 70-talet skulle alla ha smeknamn, och det kunde ha blivit mycket värre än Teger.
Efter fotograferingen kommer en störtskur, varför resten av intervjun sker i bilen à la Youtube-serien Carpool Karaoke. Det kommer sätta sin prägel på intervjun, men mer om det senare.
De flesta känner Mikael Teger som trubadur, vilket han var i lite drygt 15 år på allehanda barer, krogar, danspalats och restauranger runtom i Trollhättan och närliggande orter. Inte minst på Gransäter, där han var hustrubadur i fem–sex år.
– Jag var ambulerande trubadur och var på Gransäter lite då och då, men så en dag blev jag uppkallad på ägaren Heikkis kontor. Han ville att jag skulle vara där jämt men jag var skeptisk. Då sa han ”Det blir som BingoLotto. Folk vet vad de får, samma varje gång. Det älskar folk.”
Och så blev det. Men allt började i mitten av 80-talet. Teger spelade gitarr och sjöng i bandet Horoscope och hade ingen direkt erfarenhet av att spela covers när han en dag blev uppringd av en arrangör på Svanefjordens Restaurang utanför Mellerud. De hade fått ett återbud och behövde en trubadur med bara några timmars varsel. När det framgick att Teger skulle få betalt tackade han ja.
– Jag hade inga grejer och ingen repertoar, så det var lite av en skräckupplevelse. Den enda låten som fick gehör var ”Yellow Submarine”, annars brydde de sig knappt om mig. Men så fick jag ganska bra i gage och det blev en morot till att fortsätta, säger Teger som än i dag inte vet varför arrangören ringde just honom.
Bara ett år senare hade han så mycket trubadurgig att han kunde säga upp sig från fabriksjobbet på Saab.
– Man kan säga att jag blev trubadur av en slump. Jag hade aldrig någon ambition att åka runt och spela covers, men så blev det.
Från Creedence till LeMarc
Repertoaren bestod mest av klassiker med band som The Beatles och Creedence Clearwater Revival, men såklart också en del Peter LeMarc.
– Dörrvakten Patte Nilsson hotade nästan med stryk om jag inte spelade ”Little Willie John”. Han hävdar också bestämt att jag brukade spela Eva Dahlgrens ”Ängeln i rummet”, men det har jag inget minne av, säger Teger.
Karriären tog fart och Micke hade kunnat leva på trubadurpengarna. Ändå tackade han ja när han blev erbjuden att jobba med musikverksamheten på Studiefrämjandet. På kvällar och helger spelade han lite här och var, tog de flesta jobb som erbjöds – med undantag för bröllop och begravningar.
– Det är nog jantelagen som gör att jag har dragit mig för det. Jag tycker att bröllop och begravning är så ansvarsfullt. Inte kan väl jag, liksom.
Räkan i foten
Från scenen har Micke Teger såklart sett både det ena och andra, men han är relativt förskonad från bråk och stök. Oftast var publiken med på noterna och hjälpte till för att göra kvällen så festlig som möjligt.
Men det hände såklart att det uppstod oväntade situationer. Som när han efter en spelning på Kungsgatan i Trollhättan stötte ihop med skådespelaren Torkel Petersson. Som av en slump höll han på att skriva en långfilm om ett trubadurpar där den ena vill fortsätta och den andra gå i pension.
– Han frågade om jag ville vara lite ”trubadurkonsult” och hjälpa till så att allt var realistiskt. Jag blev intervjuad några gånger om hur saker fungerar och så där. Sen fick jag se en pilot men jag tror inte det blev något mer av den där filmen, berättar Teger.
En annan speciell händelse var den gången han efter ett gig blev medbjuden till en räktrålare och fick med sig två kassar färska räkor hem. När de skulle spisas råkade han få ett oväntat vasst räkspröt i foten. Det gjorde fruktansvärt ont och blev infekterat, så han lät en läkare undersöka tassen – men utan att hitta något spröt.
– Sedan skulle jag spela på ett äldreboende och nämnde det där för en i personalen som var fotspecialist. Hon sa bara ”följ med här” och så gick vi in på hennes rum där hon hittade och fick ut sprötet med en gång.
Hon reagerade inte på det här med att du hade en räka i foten?
– Nej, faktiskt inte. Hon var kanske van vid det.
Och sen dess har dina fötter varit helt räkfria?
– Ja, mer eller mindre.
Kronisk ja-sägare
När Teger svänger in i en bussficka för att leta fram en bild på honom och Torkel Petersson dyker det som från ingenstans upp en farbror i blåställ. Han har fått soppatorsk och frågar om vi ”möjligtvis har några liters tvåtaktsbensin över”. Det har vi inte, men Teger ställer upp och skjutsar mannen till hans hem.
När vi har lämnat av honom prövar jag tesen att det som hände kanske säger någonting om Mikael. Att han hellre säger ja än nej, vilket gör att man ibland får räkor i fötterna och främlingar i baksätet.
– Ja, men så är det nog. Jag har aldrig haft någon direkt plan med det jag gör utan bara hakat på det som har känts kul, och det har ju lett till många roliga möten, säger Teger.
Men trubadurlivet, det har han i princip lagt bakom sig. Det händer fortfarande att han får förfrågningar, men det är bara ”extremt sällan” som han tackar ja, och gör han det ska det vara perfekta förutsättningar.
Livet som heltidsmusiker är alltså ingenting han saknar, även om han ser på den tiden med värme. ”Att spela covers på en krog är inte direkt division 1 i nöjesbranschen”, slår han fast, men tillägger snabbt att ”någon ska ju göra det också”.
– Klart det kunde hända att jag var på väg till någon spelning och helst ville vända om och ha en myskväll hemma, men när jag väl stod där var det alltid roligt. Varenda gång.
Mikael ”Micke” Teger
Ålder: 57
Bor: Velanda
Familj: Fru, tre barn och hund
Gör: It-tekniker på Västtrafik och musiker
