Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Skogslek. Marcus Olaussons bokserie om fantasiriket Serahema har sin grund i barndomens lek i skogarna norr om Hedekas. Nu har han byggt en värld bestående av närmare 200 karaktärer, där det onda och goda för en ständig kamp. Och där författaren inte lämnar något åt slumpen. Jag är en ambitiös perfektionist som aldrig blir riktigt nöjd och jag gillar att utmana mig själv” säger han.

Hans riddarvärld blev en serie

Marcus Olausson kände att tiden var mogen att skriva en bok om fantasyvärlden han skapat. Det blev en serie. Och han är inte färdig än. – Jag har alltid haft svårt att fatta mig kort, skrattar han

Det är dit Marcus Olausson tar med sina läsare. Till en mörk värld i en historisk tid, där det onda och goda slåss med varandra.

Och till en värld där svek, hämnd och ond, bråd död dominerar över det mjukare och mer romantiska.

Till en värld där inte så få av karaktärerna bär drag av de människor författaren haft och har omkring sig.

– En del har tiggt sig till roller i boken, haha! Men det behöver inte vara av godo för dem – det finns inga garantier för vilka karaktärer som klarar sig ...

Marcus bor numera med sin familj i Norra Björke utanför Trollhättan, men det var i de bohuslänska skogarna norr om Hedekas grunden till Serahema lades. Det var där han som barn sprang omkring och lekte och fantiserade om miljöer och karaktärer, som sedan muterat längs vägen, som han uttrycker det.

Han beskriver sig själv som ”helt insnöad” på tomtar och troll, något som även märks tydligt i motiven på de tavlor han målat genom åren. Målandet skulle han gärna göra mer av framöver och i framtidsplanerna finns en kombinerad skrivarlya, ateljé och studio på loftet i snickarboden på gården.

– När den är klar kan man verkligen säga att jag har tomtar på loftet, säger han med ett skratt.

I studion tänker han skapa musik, som är en annan av hans passioner. Han har spelat gitarr sedan mellanstadiet och har senare både skrivit egen musik och spelat i band. Får han välja är det de hårdaste och mörkaste hårdrocksgenrerna som gäller, men han har även skrivit visor, bland annat för bokens räkning. Visor passar bra ihop med fantasylitteratur, tycker han.

Det där med att skriva har alltid känts naturligt för honom och han säger att det nog alltid har hängt med, även om han inte riktigt har insett det själv.

– Det började i mellanstadiet. Vi skulle skriva en berättelse på fyra sidor – jag lämnade in elva ...

– Jag har alltid haft svårt att fatta mig kort – jag tycker det är jättejobbigt att sms:a, skrattar han.

När it-bubblan sprack i början av 2000-talet blev ingenjören Marcus arbetslös ett tag. Då bestämde han sig för att passa på att förverkliga idén han burit på ett tag: att skriva en bok. Han hade redan stora delar av ramarna och innehållet i huvudet, så han tog fram ett stort pappersark och satte sig ned för att skissa upp det hela.

– Jag insåg snabbt att det här får inte plats i en bok. Så det fick bli en serie. De är tjocka ändå, men jag gillar rejäla böcker!

Att klämma in alltihop i en enda jättebok var aldrig aktuellt.

– Det tar lite tid att etablera en hel värld och man kan inte bara dunka på med en massa fakta och nya karaktärer hela tiden, då tröttnar folk. Sådana här historier behöver tid för att mogna.

Han tippar att böckerna totalt innehåller någonstans mellan 100 och 200 karaktärer, några av dem skymtar bara förbi, andra har större roller.

– Jag har ett kartotek över allihop för att hålla reda på dem själv. Vilka de är, hur de ser ut, hur gamla de är, vad de gör, deras agenda – det är nog ingenjören i mig, ha ha!

Inspirationen till huvudstoryn i bokserien är i allra högsta grad hämtad ur hans eget liv. Eller rättare sagt ur ett av dem. Han ler och säger med lite orolig röst, som om han är rädd att vi ska sluta lyssna, att det är nu det blir lite flummigt och andligt.

För en gång för ett antal år sedan provade Marcus, av en slump, regression, det vill säga en vägledd meditation tillbaka i tiden för att se sig själv i ett tidigare liv.

Marcus såg sig själv i något som kändes som England på medeltiden och fick en bild av att han hette Cal. Han blev förrådd av sin bäste vän, som av svartsjuka mördade Cals fru och stal hans barn. Cal ägnade sedan resten av sitt liv åt att leta efter vännen och barnet, en tragisk historia som slutade i än mer tragik.

– Det jag såg under regressionen gav inspiration till det jag har skrivit, förklarar Marcus, som var klar med seriens första del redan för tio år sedan.

– Men marknaden för svensk fantasy fanns inte riktigt då, så boken fick vila lite.

Sista delen lade han till i handlingarna för två år sedan och nu ges den första ut på det lilla, specialiserade förlaget Mörkersdottir. Första delen heter ”De rotlösa” och släpps i början av juli. Men Marcus har mer på gång. Mycket mer. Han jobbar för tillfället med två helt andra genrer – en skräckroman och en barnbok – men har dessutom redan nya idéer för Serahema.

Han har en fristående uppföljare – eller till och med två! Den ena utspelas några tusen år framåt i tiden, i den andra går man sedan tillbaka igen för att se vad som hände då för att framtiden blev som den blev.

– Det spinner på för fullt i mitt huvud. Jag försöker att inte ge det så mycket uppmärksamhet, men det går sådär ... det är svårt att stänga av hjärnan. Jag har förmodligen någon bokstavskombination, men jag har aldrig kollat, fortsätter Marcus med en blinkning.

Sedan blir leendet ännu bredare när han berättar att han hittat på och tillverkat ett eget brädspel, Kungabräde, för bokens skull. Det är som en blandning mellan Risk och schack och allt, från spelplan till spelpjäser, är helt i trä.

– Jag var ju tvungen att testa att det funkade. Och jag kunde så klart bara ha gjort det på ett papper, men det ska inte vara för lätt. Gör det inte ont, så gills det inte, ha ha!

Han har dessutom skapat en egen valuta för Serahema och knutit den till den svenska kronan – ”så att jag kan räkna ut vad sakerna kostar”.

Skräckromanen växer under tiden fram, steg för steg.

– Det är som en kran med dålig packning, även om man drar åt den så står den där och droppar. Det sipprar ut idéer ur mitt huvud hela tiden ...

Målet är att få till något som kan skrämma upp läsarna ordentligt, förklarar han med glimten i ögat.

Och han lämnar inget åt slumpen, därför har han tagit hjälp av en polis för att få alla detaljer kring polisarbetet rätt.

– Jag är en ambitiös perfektionist som aldrig blir riktigt nöjd, men jag tävlar bara mot mig själv. Jag gillar att utmana mig själv och här går jag all in!

”De rotlösa” är första delen i bokserien om Serahema.