Hettan märks redan i entrén. I ugnarna på Skrufs glasbruk är det över tusen grader och glasblåsarna, som blåser fram små glasänglar på beställning av Svenska kyrkan, går klädda i t-shirt och shorts.
Här produceras över 100 ton glas per år – kronan på verket är tillverkningen av vaser för Svenskt Tenn.
"Lite motströms"
Vem hade kunnat tro det för några år sedan, frågar sig Kent Elm, glasblåsaren som köpte bruket i den småländska orten Skruv mitt under pågående konkurs år 2006.
- Det var ett risktagande, men jag som jobbade här kände att det kanske går att driva om man gör det på ett annat sätt.
I dag har bruket nio anställda, och vd:n Kent Elm står på golvet och slipar, putsar och blåser tillsammans med dem.
- Jag är inte rädd för att ta i eller skita ner mig. Så har jag drivit det här hela tiden.
När krisen kom var svensktillverkat bruksglas som skålar, vaser och dricksglas i princip dödsdömt. I dag syns det i designtidningar och på inredningsbloggar, säger Kent Elm och ler.
- En del sade att bruksglas går inte, du måste satsa på konstglas. Men nej, det gör jag inte. Jag är lite motströms.
En industri i kras
Knappt fyra mil från Skruv ligger platsen för Glasrikets värsta kris i modern tid. Efter över hundra år av glasproduktion bestämde sig New Wave Group för att stänga fabriken i Orrefors och flytta produktionen utomlands.
- Orrefors är nedlagt, Boda är nedlagt. Flera bruk jag varit på har slagit igen, berättar glasblåsare Johan Nilsson, en av de 130 anställda som förlorade jobbet här sommaren 2013.
Antalet glasbruk har minskat drastiskt genom åren. 1960 fanns 40 glasbruk och mellan 4000-5000 anställda i Glasriket. Antalet har minskat kontinuerligt och i spåren av finanskrisen 2008 var krisen ett faktum.
Glas var på väg ut och regionens kulturella identitet fick sig en rejäl törn. Kvar stod sårbara kommuner med arbetslösa och 40 svårt förgiftade glasbruksområden i behov av sanering – till en kostnad som i dagsläget beräknas till en miljard.
Dråpslaget, när anrika Orrefors bruk läggs ned, talar man fortfarande om.
- Det gör nog ont i själen fortfarande hos människor, säger Malin Bendz-Hellgren på länsstyrelsen i Kronobergs län.
Regeringens bord
Glasriket hamnade till slut på regeringens bord och krisen fick uppmärksamhet utanför länsgränserna. Berörda kommuner och länsstyrelser fick i uppdrag att försöka hitta vägen framåt.
Några statliga medel blev det däremot inte till en början, berättar Malin Bendz-Hellgren, som blev projektledare för det så kallade Glasrikesuppdraget som pågick mellan 2012 och 2017.
- Inga pengar alls, däremot fick vi myndigheter, som i sin tur hjälpte oss att driva och finansiera delar av arbetet.
Jakten på nya jobb utanför den traditionella glasindustrin tog vid. Lokala företag med tillväxtmöjligheter lyfts fram. 160 miljoner investeras – merparten av företagen själva, som mellan 2013 och 2016 lyckades få fram runt 300 nya arbetstillfällen.
Planering för sanering av giftig mark satte också fart, och glasarvet med dess samlingar och skisser samlades in. Regionen satsade gemensamt även på att utveckla besöksnäring som ska locka turister till Glasriket.
Förra året tog regeringsuppdraget slut. Glasrikets fyra kommuner och två län har lärt sig samarbeta, konstaterarMalin Bendz-Hellgren.
- Man kan inte lösa problemen själv, vi fick strukturer för att lösa problem.
"Där lever glaset"
Ugnen i Orrefors brinner igen. Utanför det stängda bruket råder febril aktivitet i en sommaröppen utomhushytta. Glasproduktion kombineras med upplevelser som shopping, mat och kultur med målet att locka hit besökare.
- Det är så som det nya kapitlet i Glasrikets historia ser ut, om du frågar mig, säger Jeanette Lennartsdotter som driver Orrefors Park.
TT: Hur mycket nya jobb kommer det skapa – egentligen?
- Som destination kommer det här inte generera 500 arbeten. Däremot kommer det skapa jobb i min omgivning – för någon måste stå på bensinmacken och någon måste se till att det finns restauranger att äta på.
Johan Nilsson, den uppsagda glasblåsaren, är nu hyttmästare i parken. När TT kliver in i hyttan står han och blåser fram vaser i transperent, räfflat glas.
- Det här trodde jag inte, att jag skulle hamna i en hytta. Nu är det på gång. Kanske i annan tappning, men det är fortfarande väldigt roligt att hålla på med.
TT: Vad är Glasriket i dag enligt dig?
- Något annat, tror jag. Inte sämre, bara mer konstnärligt och inte i industriform längre. Nu är det många mindre studioglashyttor. Där lever glaset.
Fakta: Traditionell glasindustri i Småland
1960 fanns 40 glasbruk och mellan 4000-5000 anställda i Glasriket, en region som omfattar kommunerna Emmaboda, Lessebo, Nybro och Uppvidinge.
1980 hade siffran krympt till 2050 anställda inom den manuella glasindustrin. Kosta Boda drev då fem glasbruk och Orrefors glasbruk drev tre. Utöver det fanns cirka tio fristående glasbruk.
2010 var 425 personer sysselsatta inom glasindustrin i Glasriket. Då var den dominerande arbetsgivaren glasbrukskoncernen Orrefors Kosta Boda som då stod för 85 procent av omsättningen i branschen.
I dag finns fem glasbruk samt runt tio glashyttor kvar.
Drygt 200 personer var år 2017 anställda inom manuell tillverkning av glas i de fyra Glasrikeskommunerna. (Anställda inom bearbetat planglas är ej inräknade.)
De största bruken med produktion är Kosta, Målerås, Nybro glasbruk.
Inom regionen finns även annan glasindustri rörande tillverkning av bland annat duschväggar, speglar och säkerhetsglas.
Källa: Länsstyrelsen Kronoberg, Region Kronoberg, Region Kalmar, Populär Historia och Glasriket.se
Fakta: Förgiftad mark
Det finns 40 svårt förorenade tomter i Glasriket i Småland och saneringen kommer att kosta runt en miljard kronor, uppger länsstyrelsen.
Metaller som använts till glastillverkning, exempelvis bly, arsenik och kadmium, förorenar markerna.
I glasbruksområden har inventeringar tidigare visat att det finns arsenik, antimon, kadmium och bly i mark och sediment, ibland i mycket höga halter.
En del kan ligga kvar i marken, annat rinner ut i vattendrag och sjöar.
Källa: Länsstyrelsen Kronoberg
