Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt TTELA
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Ekonomiprofessor Lars Calmfors varnar för avgiftsfinansierad vård och omsorg. Arkivbild.

Avgifter i vården ökar klyftor

Gratis eller nästan gratis hälsovård, barn- och äldreomsorg och liknande minskar andelen fattiga betydligt, visar en studie.

Inkomstskillnaderna har ökat i större delen av västvärlden de senaste decennierna, även i de nordiska länderna, om än från lägre nivåer. Det är några, relativt kända slutsatser i ett antal rapporter som presenteras vid ett seminarium anordnat av Nordiska ministerrådet.

Stark effekt

En av studierna betonar den stora betydelsen av offentlig konsumtion som utjämnare av inkomstskillnader – de relativt fattiga hushållen, ensamstående med barn och pensionärer, har stor nytta av offentliga tjänster som näst intill är gratis.

- Den offentliga konsumtionen har en starkt utjämnande effekt. Om man tar hänsyn till det sjunker andelen relativt fattiga kraftigt, säger Lars Calmfors.

Med relativt fattig menas en inkomst 60 procent under medianen.

I debatten med den stigande andelen äldre i befolkningen och belastningen på den offentliga sektorn som det medför, argumenterar många för att sjukvård, äldreomsorg, utbildning och barnomsorg bör avgiftsbeläggas i större utsträckning än i dag – att samhället inte har råd med närmast gratis offentlig konsumtion. Men det skulle förmodligen öka inkomstskillnaderna ännu mer.

- Det skulle kunna få drastiska fördelningseffekter, säger Calmfors, som avråder från den vägen, men förtydligar att det är hans personliga slutsats på grundval av studien.

Bidrag släpar efter

Flera av de övriga rapporterna beskriver den vid det här laget kända utvecklingen med ökade inkomstklyftor. I de nordiska länderna handlar det inte i första hand om ökade löneskillnader, utan är i huvudsak en effekt av minskade transfereringar – bidragen har inte räknats upp och följt med i löneutvecklingen.

Samtidigt har den rikaste procenten dragit iväg ytterligare – något som enligt Lars Calmfors till stor del hänger ihop med ökade kapitalinkomster.