Charlie (Hailee Steinfeld) hittar en robot i sin bil. Eller en bil i sin robot. Pressbild.
Charlie (Hailee Steinfeld) hittar en robot i sin bil. Eller en bil i sin robot. Pressbild.

Filmrecension: Bumblebee

Med mer av Steven Spielberg och mindre av Michael Bay lyckas "Bumblebee" distansera sig från "Transformers" idétorka och förvandla sig till något oväntat mysigt för små och stora barn.

ANNONS
|

Den ledsna tonåringen Charlie får sitt livs överraskning när hennes nya skrotbil visar sig vara en robot. Faktiskt en högteknologisk krigare från långt bort i universum, där de onda Decepticons försöker förinta Autobotmotståndsrörelsen, ledd av den alltid imposante Optimus Prime.

Den lille, ganska gullige roboten har inget namn, och i en inledande sekvens får vi se hur han förlorar talförmågan och minnet i sitt första möte med Jorden, dit han skickas 1987 av Optimus Prime, med ett par Decepticons i hasorna.

"Bumblebee" berättar alltså om hur det gick till innan den egentliga "Transformers"-serien tar fart och med tanke på hur extremt usel den senaste "Transformers: The last knight" (2017) var är detta lappkast i både stil och handling ett smart drag.

ANNONS

För i mötet med den unga kvinnan Charlie får roboten ett namn och hon får hjälp med att hitta sig själv och lite nostalgi- och förgasardriven filmmagi uppstår.

Filmen är uppenbart konstruerad för att roa ungar som fascineras av skickliga visuella effekter och kan gripas av den aviga Charlies öde. Men också för att underhålla deras föräldrar, de som var barn själva 1987 och kan sitta och minnas hur härligt det var att få växa upp i en tid då A-ha och The Smiths gjorde begriplig musik, tv-serien "Alf" var stor underhållning och man kastade sten på fönstret för att få kontakt med grannbarnen.

Över huvud taget duschar sig den här filmen i en helt ogenerad "det var bättre förr"-stämning, det är knappast en slump att det är de onda Decepticons som i princip uppfinner internet när de ödesdigert får koppla ihop sin högstående teknik med den duperade amerikanska militärens mer primitiva datorer. "Vi kopplar samman allt, som i ett nät", säger de innan det brakar åt skogen. Ni hajar.

Framför allt har man gått ifrån de värsta Michael Bay-övergreppen på nervsystemet och sneglat mer på Steven Spielbergs lätt sentimentala vurm för knepiga föräldra-barn-historier (båda står som producenter visar det sig i eftertexterna) och stöttar upp med lite spetsiga vitsigheter.

ANNONS

Relationen mellan den ensamma Bumblebee och den olyckliga Charlie påminner starkt om den som ET hade med lille Elliott. Den lite mer genuina känslan som präglar filmen är en välkommen fräschör i "Transformers"-universum.

Och för alla som följer den briljant bitterljuva tv-serien "Better things" så är det förstås en underbar bonus att Pamela Adlon spelar Charlies mamma.

TT

Fakta: Bumblebee

Genre: Sci-fi-äventyr

Premiär: 25 december 2018

I rollerna: Hailee Steinfeld, John Cena, Pamela Adlon med flera

Regi: Travis Knight

Speltid: 1 timme 54 minuter

Censur: 11 år

Betyg: + + +

ANNONS