Ockult konst en kvinnlig fristad

”Jag är vagabond och äventyrare av födsel och ohejdad vana.”

Så beskrev konstnären Tyra Kleen sig själv, och det var under resorna – geografiska som andliga – som hon hämtade stoffet till sin egensinniga konst, som i sommar hänger på Thielska galleriet i Stockholm.

I Indonesien hänfördes hon av javanesisk hovdans, som hon avbildade i en serie märkliga serieteckningsliknande målningar. Och i Paris lockades hon av teosofin, som var högsta intellektuella mode kring förra sekelskiftet.

Ockulta idéer

Bland grundstenarna ingår tron på en högre andlig verklighet bortom den synliga, som bland annat kan nås via uppenbarelse eller intuition. Den lockade många författare och konstnärer, som WB Yeats, James Joyce och Paul Klee, och förknippades särskilt med symbolismen, alltså den konströrelse som använder sig av tecken för att gestalta en gömd och sannare verklighet. Utställningens mest suggestiva upplevelse är just en serie symbolmättade verk, som bland annat tolkar diktarna Charles Baudelaire och Edgar Allan Poe.

Teosofin influerade även konstnären Hilma af Klint, som var verksam vid samma tid. af Klint menade sig få inspirationen till många verk, bland annat sin abstrakta serie "Målningar till templet", genom att andar verkade genom henne. "Bilderna målades direkt genom mig, utan föregående teckning och med stor kraft", som hon själv uttryckte det.

Manligt och kvinnligt

I våras arrangerade kulturföreningen Fylkingen forskningskonferensen "Conjuring creativity" om ockult konst, och där föreläste forskarna Victoria Ferentinou och Tessel Bauduin om det ockultas roll för kvinnliga konstnärskap.

Enligt Bauduin var en vanlig syn kring sekelskiftet att bara manliga konstnärer hade förmågan att vara experimentella och kreativa, medan kvinnor bara kunde avbilda något redan existerande, som landskap och föremål. Men genom att hävda att man var besatt av en manlig ande var konstnären bara ett medium för andens skaparkraft.

Om motivet dessutom uppträtt i en vision så kunde man också hävda att det rör sig om en avbildning snarare än ett fantasiobjekt. På så sätt kunde kvinnor som tog sig an ockulta teman också tillåta sig att vara mer experimentella än vad som var kulturellt accepterat.

Men enligt Iris Müller-Westermann, kurator för den omfattande Hilma af Klint-utställningen på Moderna museet 2013, är förklaringen en efterhandskonstruktion.

- Hilma af Klint var ju inte intresserad av det ockulta för att kunna göra experimentell konst, det blir ju omvänt. Hon kommer fram till en spirituell syn på världen som förändrade hennes konstnärskap. Det andliga var på riktigt och inte bara en strategi.

Andliga nätverk

Enligt religionshistoriker Per Faxneld, som forskar på alternativ andlighet, kunde teosofin i dåtidens press lite elakt kallas en överklass-sekt. Kung Oscar II gav rentav privata audienser och sköt kanonsalut när ledande teosofer var på besök i Sverige, och intellektuella storheter som Ellen Key och August Strindberg förhöll sig på olika sätt till läran. Särskilt spridd var den enligt Faxneld bland kvinnor.

- Det fanns en hel krets av konstnärskvinnor som ägnade sig åt teosofin, som bitvis hade starka feministiska inslag och kvinnliga ledare. Förmodligen var det också ett sätt att göra uppror mot kristendomen, med sin fadersgestalt som gud.

Enligt Per Faxneld gav de spiritistiska strömningarna, med sina seanser och symboler, inte bara stoff till verken, utan hjälpte även kvinnor att sluta sig samman. Runt Hilma af Klint fanns en hel krets av kvinnliga konstnärer med ockulta inspirationskällor som i dag alla är bortglömda.

- Feminismen kan vara svår att utläsa av konstverken, som ofta är väldigt abstrakta, men teosofin blev en mötesplats för kvinnor som hade radikala konstnärliga såväl som andliga idéer.

Leonidas Aretakis

TT