Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

När Mathias Johansson var 18 år kastades hans liv omkull.

Mathias liv förändrades dramatiskt på en tiondels sekund

När Mathias Johansson var 18 år var han en lovande judospelare. Men mitt under en match bröt han nacken och blev totalförlamad. I sommar hoppas han få dela sin historia med svenska folket i Sommar i P1. – Även om man drabbas av något svårt är inte allt nattsvart.

Våren 1992. Mathias Johansson är 18 år och befinner sig på Nordiska mästerskapen i judo på Island. Hans karriär är på väg att ta fart ordentligt. Han har kommit till kvartsfinal och efter tävlingen på Island väntar en sommar med träningsläger på Hawaii. Målet är att komma med i Junior-VM.

– Jag minns att jag hade jättestora förväntningar inför matchen. Det var min första internationella tävling. Allt kändes bara bra. 

Några minuter in i matchen leder han. Han lyfter sin finska motståndare från mattan för ett kast. Han står med pannan några centimeter från mattan. Pllötsligt går något väldigt fel. 

– Just i kastögonblicket blev jag illamående. Några tiondels sekunder innan jag for i med pannan i golvet, trycktes min egen haka in i min hals. Jag höll på att strypa mig själv. 

Mathias panna faller tungt mot mattan, motståndaren faller över honom. Hans nacke bryts. Han blir totalförlamad från nacken och ner. Karriären som judospelare är över. Han har förlorat kontrollen över sin kropp. Ett liv i rullstol väntar.

Nu, 24 år senare är Mathias Johanssons livsmotto: Det kunde varit värre. 

– Även om man drabbas av något svårt och jobbigt är inte allt nattsvart. Det finns andra saker som man kan haka på istället, som man måste försöka hitta någonstans i det svarta.

Trots olyckan förlorade inte Mathias sin nyfikenhet på livet. Tävlingsinstinkten, den som tog honom till Nordiska mästerskapen, skulle bli det som tog honom igenom den långa sjukhusvistelsen och flera år av fysisk rehabilitering. Det som drog honom framåt var att han ville få kroppen att bli så bra som möjligt, trots nya förutsättningar.

– Jag ville liksom inte ge upp. Jag hade en stor drivkraft i det att jag ville bli så självständig som möjligt. Jag ville bli så bra att jag klarade mig själv. 

 Men den insikten kom först efter att han varit nere på botten och vänt.

– Det var en sorgeprocess. Jag ställde mig verkligen frågan om jag ville leva. Men jag kom snabbt fram till att jag ville det. Då hade jag inte så svårt för att känna att jag skulle göra det så bra som möjligt.

I år är en av åtta nominerade till att bli Lyssnarnas sommarvärd i P1 Sommar. Att ha ett eget sommarprat har han känt för enda sedan han var barn och lyssnade på programmet. Det ska bygga på hans egna erfarenheter som elitidrottare som drabbas av en ryggmärgsskada.

– Om jag blir framröstad ska jag prata om inspiration, om plötslig förändring och hur man tar sig igenom det. 

I dag lever han i Göteborg med sin fru. Efter tio år som produktutvecklare på ett medicinskt-tekniskt företag har han lärt sig att förstå sin kroppsliga begränsning som en möjlighet. Han hade en unik förståelse för målgruppen.

– Min förlamning gjorde att jag hade en annan insikt om produkterna företaget tog fram.

Under hela sin yrkeskarriär har han föreläst för kollegor och anställda. Sedan i höstas har han satsat på att försörja sig som föreläsare på heltid. Hans föreläsningar handlar om hur man tar sig igenom en livsförändring som ställer allting på ända. För det finns fördelar i det som först ter sig nattsvart, är Mathias budskap. Till exempel ett orubbligt självförtroende.

– Jag vet att jag har klarat av något som var jobbigt, och det stärker mig. Jag har lärt känna mig själv och ödslar inte tid på saker som jag inte vill, som inte får mig att må bra.