Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Jessica Gow / SCANPIX, LNB

Mjukauktoritär stil fungerar inte i skolan

Den svenska inställningen till auktoriteter är udda. Tydliga regler och sanktioner vid regelbrott betraktas som lite för hårt. Vi svenskar föredrar att styra genom socialt tryck. Den svenska konsensuskulturen hänger ihop med detta. Det har fördelar, men också nackdelar. Särskilt när det handlar om barn.

Det här är en text från TTELA Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I skolans värld är det särskilt viktigt med tydliga regler. Barn har inte samma förmåga som vuxna att förstå att handlingar får konsekvenser. Skolan ska framförallt förmedla kunskap, men för att det ska fungera måste skolan också lära barnen vikten av att hålla sig till reglerna och att respektera andra. Dessvärre ser det inte alltid ut så i svenska skolor.

“Saft och bullar löser inte stöket i skolan”, skriver läraren och debattören Isak Skogstad i Göteborgs-Posten (29/4). Han menar att skillnaden mellan vad Sveriges rektorer anser att de gör för att främja ordning och reda, och hur det faktiskt ser ut i klassrummen, är stor.

Enligt en rapport som Skolverket publicerade i fjol anser nio av tio rektorer att de har bra koll på vilka disciplinära åtgärder de får ta till. Något stöd eller någon vägledning efterfrågas inte. Rektorerna uppger också att de sällan använder sig av sådant som kvarsittning och omplaceringar.

Det skulle kunna tolkas som att allt är frid och fröjd i skolorna, att barnen sköter sig och ingen kastar böcker och härjar. Så är dock inte fallet. Stöket i klassrummet ökar. Enligt Skolverkets egna siffror anser mer än var fjärde högstadie- och gymnasieelev att de störs av sina klasskamrater på de flesta eller alla lektioner.

Motsvarande siffra år 2006 var 14 procent. Det är en dramatisk ökning på tolv år. Dessutom blir allt fler elever utsatta för mobbing. Sex procent av de svarande ansåg att de drabbats av regelbunden kränkande behandling, vilket är en fördubbling från 2015.

Hur går det ihop? Antagligen har det att göra med inställningen att alla problem kan lösas genom att man pratar i grupp. En rektor i Skolverkets rapport sammanfattar inställningen väl: “Jag tror dock sällan att det refereras till ordningsregler utan snarare till hur vi förväntas vara mot varandra och hur vi önskar att andra ska vara mot oss.”

Det låter ju fint. Och det är en bra start. Men det räcker inte att en elev som mobbar, trakasserar och förstör möts med mjuka och inlindande frågor om vilka värderingar eleven har.

Det centrala är inte barnets värdegrund, det är beteendet. Dåligt beteende måste få konsekvenser. Annars är det skolans stökpellar, och inte de vuxna, som har den verkliga auktoriteten i skolan.