En typisk sjukhuskorridor, ett förrådsrum med handdukar och en sovsal. Allt sett från patientens perspektiv.
Utställningen som från och med i morgon kan ses i Trollhättans Konsthall handlar om Amanda Kristina Pedersens Fysionomiska undersökningar, i tolkning av konstnären Kristina Bength och författaren och essäisten Vendela Fredricson.
– Jag har utgått från hennes liv, men vill i mitt måleri berätta om ett annat lager, säger Kristina Bength.
Bedragerska
I början av 1900-talet arbetade Amanda Kristina Pedersen som fotograf och skådespelerska i Falun – samma stad som konstnären Kristina Bength själv kommer från.
Men det var inte enbart därför som Kristina Bengths intresse för denna mystiska kvinna väcktes. Pedersen dömdes för bedrägeri och förfalskningsbrott efter att ha gått under en mängd olika namn och identiteter, stundtals som kvinna, stundtals som man.
– Jag hittade henne i en bok om fotografi och började läsa i gamla arkiv. I början läste jag mängder av litteratur inom angränsande områden och ur det föddes en idé. Bland annat arbetade hon som sjukhusfotograf ett tag men med ett annat perspektiv, säger hon.
För i stället för att kamerans blick är vänd mot patienternas ansikten och kroppar, har Pedersen riktat den mot sjukhusets arkitektur och rekvisita. Som om fotografiet visar det patientens ögon ser.
Sjukhusjournaler hör till
Det är ur dessa fotografier som Kristina Bength har hämtat motiv till de akvarellmålningar som nu visas i Trollhättans konsthall. Varje bild är ganska hårt beskuren och vissa linjer har ritats om.
– Jag har nog själv nästan tagit en roll som bedragerska. Det finns en glidning mellan fiktion och fakta när man målar, medan fotografier sågs som sanningsbärare.
För att ta målningarna ytterligare ett steg längre finns en samling sjukjournaler att läsa på utställningen. Texterna är skrivna av Vendela Fredricson, men om raderna är hämtade direkt från arkiven eller är fiktion vill Kristina Bength inte svara på. Och vad hon vill säga med sin utställning är upp till varje besökare.
– Jag har satt upp spel- och lekreglerna och det är när man väljer att gå med på dem som man kan uppleva någonting, säger hon.
