Kommunikatören och skribenten Jimmy Wilhelmsson, född 1973, driver sedan 2010 sajten spelpappan.se där allehanda retrospel och prylar bereds utrymme.
Hösten 2014 gav han ut boken ”Generation 64: Commodore 64 gjorde mig till den jag är”, en skildring av hur denna ikoniska dator präglade en ung generation svenskar.
Och nu är det dags för fortsättningen.
– Jag är ute och föreläser en del och ganska många har undrat när det skulle komma en bok om Amiga 500. Jag är inte så mycket för årsdagar, men i maj 1987 släpptes Amiga 500 i Sverige så det kändes som ett bra tillfälle att göra den nu.
Liksom i sin föregångare spelar inte tekniken som sådan huvudrollen när historien ska berättas.
– Fokus ligger på de unga som höll på med datorn på olika sätt. Det var hundratusentals människor som blev exponerade för vad en dator egentligen kan göra. Men naturligtvis innehåller boken även lite teknik också, säger han.
1985 introducerade den amerikanska datortillverkaren Commodore modellen Amiga 1000, som hade en för tiden häpnadsväckande prestanda och som vände sig till professionella användare.
Ändå slog aldrig maskinen igenom på bred front bland företag. Delvis kanske för att Commodore var före sin tid. Väldigt långt till och med.
– Företag använde datorer med monokroma skärmar och som på sin höjd kunde ge ifrån sig pip. Det behövdes inte digitalt stereoljud och 4 096 färger för orderhantering. Men så småningom bestämde sig Commodore för att ge ut lågprismodellen Amiga 500 – som blev världens bästa speldator, berättar Jimmy.
Många som var vana vid den grafik och det ljud en C64 kunde åstadkomma blev i det närmaste chockade av att beskåda kapaciteten hos Amiga 500. Den såldes inte bara i fackhandeln, utan även i leksaksaffärer och datorn blev minst sagt en hit. Spelmarknaden frodades och i tonårsrum över hela Sverige hängav sig användarna åt den nya tekniken.
Och inte enbart som konsumenter. I boken skildrar Jimmy Wilhelmsson bland annat datorns betydelse för grafikbranschen och musikgrupper som Swedish House Mafia och Antiloop.
”Generation 500” innehåller en rad intervjuer med personer som på olika sätt har kopplingar till datorn, från speltillverkare och spelare till datorjournalister och hackare.
Jimmy ger också den så kallade demoscenen – där han själv fanns med i periferin – ordentligt med utrymme. På denna försökte olika personer och grupper överträffa varandra med datorkunskaper.
Att datorerna – åtminstone inledningsvis – hade samma konfiguration var av stor betydelse.
– Maskinerna såg likadana ut och det som gjordes på en dator fungerade på en annan, det var väldigt viktigt för demoscenen. Så var det inte alls när det gällde PC, då såväl som nu.
Commodore brottades ständigt med ekonomiska problem, inte minst beroende på ett antal felsatsningar som inte låg rätt i tiden. Konkursen 1994 hade föregåtts av en lång tids problem.
– De lyckades inte uppdatera den teknik som var cutting edge, och på 90-talet gick det inte att stå emot längre. PC och Apple tog över, säger Jimmy.
– Men många som håller på i dag skaffade sina grunder med en Amiga, och datorn gav på sätt någon sorts titt in i framtiden när det gällde grafik och ljud. Och det var långt innan vuxenvärlden förstod vad som gick att göra.
Läs mer, om Staffan Langin från Trollhättan och hans resa inom spelvärlden. Allt började med en Amiga 500:
Spel: Jimmy om tre favoriter
Defender of The Crown (1986):
– Väldigt viktigt. Det går inte att sälja en dator utan mjukvara och det spelet var en av lanseringstitlarna. Dessutom var det roligt att spela på sin tid.
Wayne Gretzky Hockey (1988):
– Jag minns inte när Amigan kom 1987, jag kom i kontakt med den först 1989 då jag gick i gymnasiet. När jag såg ”Wayne Gretzky Hockey” tänkte jag att det var så nära riktig hockey det gick att komma. Spelet är gjort av Bethesda, som senare gjorde bland annat ”The Elder scrolls”.
”Another world” (1991):
– Utvecklat av en ensam fransman, Éric Chahi, och en fantastisk mix av ganska ny 3D-grafik och en story som inte setts innan. Det var början på att spel kan ha en djupare mening.
