Signe Aurell gav ut en diktsamling i USA, men här har hennes dikter glömts bort. Pressbild.
Signe Aurell gav ut en diktsamling i USA, men här har hennes dikter glömts bort. Pressbild.

Kvinnlig emigrants 100-åriga poesi blir skiva

Signe Aurell var en av de ensamma kvinnor som emigrerade till USA i början av 1900-talet – där hon skrev dikter om social orättvisa och hemlängtan. Nu tonsätter två kompositörer hennes 100 år gamla diktsamling "Irrbloss".

ANNONS
|

Ungefär 250000 ensamma kvinnor emigrerade från Sverige till USA under tidigt 1900-tal. En av dem var 24-åriga Signe Aurell som korsade Atlanten i jakten på ett nytt liv. Hon försörjde sig som tvätterska och sömmerska, men ägnade sig också åt att skriva dikter.

Det är nu 100 år sedan hon gav ut diktsamlingen "Irrbloss" i Minnesota.

- Dikterna för tankarna till annan svensk poesi som är bevarad och jag tänkte: Varför är inte det här bevarat? säger artisten och kompositören Maja Heurling, och fortsätter:

ANNONS

- Jag kände att det här måste vi återberätta, eftersom det är bortglömt nu. Och dikterna var så otroligt sångbara, det var som att de sjöng sig själva.

Sökte en ljusning

Maja Heurling och Ola Sandström har arbetat i tre år med Aurells poesi. Han har tidigare tonsatt bland andra Tomas Tranströmer och Stig Dagerman, och hon har framfört låtar skrivna utifrån Moa Martinsons texter.

Efter ett sådant uppträdande kontaktades hon av den svenske forskaren Magnus Cederström, som har skrivit en avhandling om Signe Aurell, och som visade hennes diktsamling. Där fanns paralleller mellan de två författarna: Ett enda år skiljer dem åt och de var båda fackligt aktiva. Men medan Moa Martinson slogs mot fattigdomen i ett litet torp i Sverige lämnade Signe Aurell landet.

- Det var inte nödvändigtvis för att hon var utblottad själv. Men Sverige var ett u-land. Hon letade efter en ljusning och ett sätt att leva bättre, säger Maja Heurling.

ANNONS

Signe Aurell engagerade sig i både fackrörelsen och nykterhetsrörelsen. Hennes sociala engagemang lyser igenom i dikterna, men också hennes starka hemlängtan, som bland annat tar sig uttryck i naturlyriska bilder. Slutligen reste hon också tillbaka till Sverige, i 30-årsåldern.

- Det var ganska vanligt att man gjorde det. Vi har så mycket Karl-Oskar och Kristina på näthinnan när vi pratar om det här. Men det är så många historier som inte är berättade, säger Maja Heurling.

Perfekt rytm

Framöver ska kvinnorna som emigrerade uppmärksammas också på Utvandrarnas hus i Växjö, enligt Maja Heurling. Hon påminner om deras betydelse för kvinnokampen i Sverige.

- Det finns en långsiktig effekt av migrationen som gjorde det bättre också här. Hade man inte fått se att det fanns ett bättre sätt att leva hade man inte kunnat göra de påtryckningarna man gjorde hemma. Det skyndade på den socioekonomiska utvecklingen.

ANNONS

Maja Heurling och Ola Sandström har valt vis- och folkton för de cirka tolv låtarna, som ska spelas in med gitarr, fiol, kontrabas och dragspel. Att Signe Aurell var så noga med metriken har underlättat arbetet.

- Det är skrivet med ett slags perfekt rytmik. Det finns inte en stavelse för mycket eller ett enda nödrim.

TT

Fakta: Signe Aurell

Signe Aurell gav ut diktsamlingen "Irrbloss" på egen hand i Minnesota, 1919. Den innehåller 20 dikter och finns numera bara i ett par exemplar. När Maja Heurling och Ola Sandström nu tonsätter dikterna ska det bli ungefär tolv låtar på en skiva som ges ut i oktober, exakt hundra år efter det att diktsamlingen gavs ut.

Inspelningen sker i sommar.

ANNONS