Om du någon gång har sökt efter musikklipp på internet är chansen stor att du stött på namnet Rosa mannen. Och det är inte så konstigt – han är direkt ansvarig för att över 20 000 klipp lagts ut på nätet genom en av de största fildelnings-sajterna. Repertoaren innefattar det mesta från när Tage Danielsson sjunger ”Kärlek har ändrat karaktär” i TV1 1975 till de senaste Eurovisionlåtarna. Men tonvikten ligger på svenska artister och låtar. Sen Rosa Mannens första klipp laddades upp 2004 har han byggt upp ett relativt stort, och något mystiskt, rykte på flera svenska internetforum.
– Men jag är faktiskt mer känd utanför Sverige, påpekar han. Mest i Sydamerika av någon anledning. I Argentina, Chile och Brasilien är de jätte-intresserade av svensk musik.
Däremot är det få som vet vem han är på andra sidan tangentbordet, en anonymitet som han gärna vill behålla även efter att denna artikel publicerats. För han är medveten om att han rör sig i något av en gråzon upphovsrättsligt. Men trots det har han ännu inte blivit kontaktad av någon inom musikindustrin.
– Varför vet jag inte, men jag tror inte att det jag gör skadar dem ekonomiskt. Jag går lite hand i hand med vad de vill uppnå, de vill ha tittare. Jag snor inte pengar ifrån dem. Det hade varit en helt annan sak att lägga ut lång-filmer, säger han.
Han berättar att ”rippandet”, som det kallas när man digitaliserar klipp och lägger ut på internet dels handlar om ett stort musikintresse, men framförallt om att han vill bevara saker som annars bara visas en gång på TV och sen aldrig mer.
– Kanske att jag känner en oro för att saker ska försvinna? Att vi lämnar efter oss ett kulturarv som är helt blankt. Det blir ett stort tomrum, säger han och fortsätter:
– Vi måste vara noga med att ta hand om det digitala arvet. Det är helt fantastiskt att kolla på 30–40 år gamla klipp. Det är intressant som tids-dokument, säger han och nämner hur en Nordmankonsert från Hultsfredsfestivalen 1994 kan påminna om tiden då bandet var som störst.
I huset någonstans i Trollhättan där han bor med sin sambo och tvåårige son är det enda som skvallrar om hans välkända alter ego några skära detaljer i köket och en rosa matta i dator-rummet. En skarp kontrast mot hur det var mellan 2000 och 2008 då han uteslutande använde rosa kläder. Syftet från början var att utmana normer mot hur man anses få se ut som man.
– Allt jag hade var rosa. Skorna, jackan – allt. Jämt. Men det var jättesvårt att hitta kläder. Jag fick handla mycket på tjejavdelningar och på nätet från Tyskland, England och USA.
Men i samband med att han träffade sin nuvarande sambo slutade han (”Jag mognade och tröttnade”) och har sen dess gått runt på stadens gator som en vanlig man.
De flesta inspelningar han tittar igenom är enligt egen utsago ”skit”, men känslan när han väl hittar ett guldkorn är oslagbar.
– Det är bland det bästa man kan uppleva. Det är som att vinna massa pengar på tipset. Det är ett otroligt lyckorus, säger han.
Men sen han blev pappa har uppladdningstakten minskat avsevärt. Nu pendlar han mellan att som minst lägga upp 100 klipp i månaden till som mest 50 klipp om dagen.
– Man får hitta tid – offra sömn helt enkelt. Jag får nöja mig med 4–5 timmar ibland, säger han.
Men trots offrad sömn hinner han inte ens titta ordentligt på de flesta klippen. Och hur mycket tid han än lägger ner på rippandet hinner han aldrig med allt. Ett faktum som han är väl medveten om.
– Jag kan känna en jättestress. Jag kommer sluta någon gång. Men jag tänker att om jag lägger av så kommer historia falla i glömska, säger han.
Ur en låda rotar han fram ett VHS-band med TV4:s ”Artister mot nazister”-gala som sändes 2001.
– Jag har för mig att det var några bra uppträdanden här, säger han och stoppar bandet i en av de tre videobandspelarna som är kopplade till datorn.
Efter att ha snabbspolat förbi en inledande monolog med program-ledarna Mark Levengood och Alice Bah hittar han fram till en skrikig version av ”Bakom mina solglasögon” med Docenterna och Sahara Hotnights.
– Tyvärr är det inspelat i monoljud. Men jag lägger upp det ändå, säger han.
Han spelar in klippet via datorn och komprimerar filen till ett lättare format. Sedan beskär och filtrerar han bilden och höjer upp ljudet innan han kopplar på sin signatur som intro.
Strax därefter finns ännu ett av Rosa mannens tidsdokument bevarat för eftervärlden.
5 00 000–1 000 000. Rosa mannens ungefärliga uppskattning av hur många kronor intresset har kostat genom åren (köpta VHS-band, videobandspelare, datorer osv).
20 000. Antal klipp signerade Rosa mannen sedan starten 2004.
10 000. Antal VHS-band han har hemma.
3 000. Mängd gigabyte med filmmaterial som finns på datorn.
10. Antal videobandspelare han äger.
8. År som han enbart hade rosa kläder på sig.
