Invigningsdagen i fredags ägnades åt workshops, seminarier och visningar av tidigare års filmer. Men på lördagen riktades alla blickar mot de tävlande ungdomarna. Med 44 filmer i årets Novemberfestival, detta ”SM i ung kortfilm”, var det ett späckat program på Folkets hus i Trollhättan.
Redan klockan nio drog dagen i gång med visningar inne på Hebeteatern, där bidrag från tävlande i mellanviktsklassen (16-19 år) och tungviktsklassen (20-26 år) spelades upp i ett enda långt filmmaraton (med pauser däremellan). För de flesta av ungdomarna var det första gången som deras filmer visades på en riktig bioduk i en stor salong, och det var nästintill fullsatta bänkrader.
Hur gick det egentligen till när sverigedemokraten Björn Söder valdes till riksdagens andre vice talman? Hur ska man agera om man blir vittne till en våldtäkt? Och hur ser verkligheten ut, egentligen, för den som drabbas av cancer?
Frågorna var många och ämnena tunga under dagen, och det märktes att de unga filmarna hade mycket att berätta. Novemberfestivalens nittiotal med action- och vampyrfilmer i dominans har ersatts av känslosamma draman och dokumentärer nu. Existentiella frågor och skildringar från svenska ungdomars vardag gick som en röd tråd dagen igenom.
19-årige Yoshi Schalin från Stockholm hade gjort dokumentären ”Otis: animatören, buktalaren och kreatören”, som handlar om hans lillebror Otis. En åttaårig levnadsglad kille med stor fantasi som gillar att måla, skapa lerfigurer och leka buktalare med dockor. Och som har autism.
– Min lillebror är väldigt rolig och smart och jag tycker att han behöver få lite uppmärksamhet. Jag vill visa de goda sidorna med hans autism, sa Yoshi Schalin, när TTELA fick en pratstund med honom mellan filmvisningarna och den stundande galamiddagen.
Till vardags studerar han filmvetenskap vid Stockholms universitet och siktar på att söka in till Stockholms dramatiska högskola. Att det är film han vill syssla med råder det inga tvivel om. Och så ligger det i blodet. Yoshis moster är ingen mindre än långfilmsregissören och manusförfattaren Ella Lemhagen, som senast var i Trollhättan för ett par år sedan och spelade in ”Pojken med Guldbyxorna”.
– Jag har blivit lite inspirerad av henne såklart, men jag har alltid tyckt att det är kul med film. Jag tycker om bilder, musik och litteratur så film är den perfekta konstformen på det sättet. Allting blir som en kombination, sa Yoshi, och sedan försvann han ut från lokalerna.
Kanske var det för att samla nerverna innan prisutdelningarna. Och det gick väl till slut. Det räckte inte ända till en Novemberstatyett, men hela fyra gånger fick han gå upp på scenen och hämta utmärkelser. Från Svenska filminstitutet, Göteborg international film festival, Nordisk ungdom film festival och ett tredjepris i mellanviktsklassen.
Vinnare av de åtråvärda Novemberstatyetterna blev Isabelle Kågström för filmen” Ta ton eller fortsätt spela död”, och Mubarak Shah Purdel för filmen ”Jag har gått från en kontinent till en annan kontinent”.
Totalt delades 25 priser ut under kvällen, och i motiveringarna till utmärkelserna sparades det inte på lovorden. ”Alldeles utmärkt”, ”fantastiskt” och ”detta vill vi se mer av” var bara några av hyllningarna från juryn. Framtiden får utvisa om någon av ungdomarnas namn dyker upp på en biosalong igen inom några år. Bli inte förvånade i så fall.
Se alla vinnarna i den här länken.
