Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt TTELA
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/3

En hyllning till närodlade diamanter

Marsmusik Kulturbaren, Folkets hus, Trollhättan När: 17 mars, klockan 19.00. Bäst: Kristoffer Bolanders storslagna folkrock är ämnad för större scener.  Sämst: Pauserna mellan akterna fungerar möjligen för de större sällskapen i baren men gör kvällen onödigt utdragen för andra. Publik: Något hundratal buffé- och bargäster.

Under titeln ”Marsmusik” försöker Kulturhuset lyfta fram fyra musikaliska guldkorn från den lokala myllan, till en kostnad som motsvarar en enkel tågbiljett till Göteborg. De som stannade hemma i Tvåstad lär inte behöva ångra sina lördagsplaner.  

Harriet Nauer tillhör en lång tradition av melankoliska singer-songwriters. De har vuxit i klasar sedan Joni Mitchell slutade som gatumusikant och fick anställning som global inspiratör för några generationer sedan. Det är ett svårbemästrat hantverk, en balansgång mellan det drömska grubbleriet och det sublimt uttrycksfulla. Men Harriet Nauer, som till vardags går under namnet Stina Lennartsson, behärskar alla sätt att locka fram leenden genom sin närvaro, musik och talang. Och hon har en röst att förälska sig till, eller söka skydd hos när hjärtat brister. En knapp halvtimme efter att hon satt sig ner på den anspråkslösa scenen i Kulturbaren lämnar hon över den vemodiga stafettpinnen.

Kristoffer Bolander är snart två album in i en solokarriär där han mejslar fram en alternativ folkrock med dramatiska gitarrer som puttrig fond. Efter bara några toner händer något märkligt. Det är som att scenen krymper under tyngden av hans silkeslena stämma, och det är nästan obegripligt hur värdigt och opretentiöst den här genren blir i hans händer. Det är kanske såhär vackert, avskalat och storlaget det skulle ha låtit om Ben Bridwell hade fötts i Vargön, hur fånigt det än låter i vissa öron.

Innan kvällen är över får publiken även njuta av den rutinerade synthduon Dpoint och det kultförklarade Cirkus Miramar, och då rör det sig är knappast om obekanta namn för den vana konsertbesökaren i Trollhättan.

Cirkus Miramar har efter drygt två decenniers runtkuskande byggt upp en hängiven skara beundrare, varav några visar sig vara på plats. När musikkollektivet, som de ofta beskrivs, är sist ut på lördagskvällens spelning avrundar de en festkväll som inte kan beskrivas som något annat än en hyllning till ett väldigt levande musikliv i Tvåstad.

Det här inga futtiga guldkorn vid slutet av regnbågen, det är kolklumpar som pressas till diamanter längs Göta älv.