Alexandra Dahlström, Jesper Ganslandt och Olle Sarri var i Trollhättan på torsdagskvällen för att prata Blondie och visa den för Film i Väst anställda. Filmen hade galapremiär i Venedig inför 1 500 personer och spelades till stora delar in på en stor herrgård i Vänersnäs. "Perfekta huset. Tack vare att ägaren gillar Jan Malmsjö och gärna ville ha Marie Göranzon där, fick vi vara där. Och så gillar hon även Caroline Gynning." berättade regissören Ganslandt.
Alexandra Dahlström, Jesper Ganslandt och Olle Sarri var i Trollhättan på torsdagskvällen för att prata Blondie och visa den för Film i Väst anställda. Filmen hade galapremiär i Venedig inför 1 500 personer och spelades till stora delar in på en stor herrgård i Vänersnäs. "Perfekta huset. Tack vare att ägaren gillar Jan Malmsjö och gärna ville ha Marie Göranzon där, fick vi vara där. Och så gillar hon även Caroline Gynning." berättade regissören Ganslandt.

Blondie blandar allvar och humor

En blandning mellan Bergman och Falcon Crest, så beskriver regissören Jesper Ganslandt sin nya film Blondie, inspelad på en herrgård i Vänersnäs och i Trollhättan. Galapremiären hölls i Venedig inför 1 500 personer, i dag går den upp på en biograf nära dig.

ANNONS
|

Carolina Gynning vabbade och tog hand om sitt lilla barn, Marie Göranzon lämnar ogärna Strandvägen och Helena af Sandberg var upptagen på annat håll. Men en väldigt bra del var på plats, som Alexandra Dahlström uttryckte det, och slog sig ner i Kulturbaren för att prata om Jesper Ganslands nya film Blondie som har premiär i dag.

Regissören beskriver filmen som ett familjeporträtt som mest handlar om fyra kvinnor, där en man stjäl showen ibland. – Alla har en relation till familjen. En del har dålig kontakt, andra har ingen kontakt alls. Det handlar om hur man förhåller sig till de roller man har i familjen och som man vill komma ifrån. Om syskonkärlek, och hur de vill bli sedda. I Venedig uppfattades den som mycket allvarligare än vad vi gör. För mig är det mycket om humor, situationskomik och svart humor, en blandning mellan Bergman och Falcon Crest.

ANNONS

"Rätt så allvarligt" – Jag har inte försökt att göra en Bergmanfilm, han är mycket långsammare och med existentiell än jag. Men det blir väl rätt så allvarligt, ambitionen var att hålla komiken hela vägen, men efterhand blir det mer dramatiskt.

De tre systrarna Elin (Carolina Gynning), Katarina (Helena af Sandeberg) och Lova (Alexandra Dahlström) återvänder från sina helt olika liv till sitt barndomshem för att fira sin mamma Sigrid (Marie Göranzon) som fyller 70 år. Katarina håller på att förlora kontrollen över sitt dubbelliv som gift tvåbarnsmamma och hårt arbetande kirurg med älskare. Samtidigt som mamma Sigrid bestämt riktar in sig på det stora kalaset till hennes ära.

Till skillnad från Jesper Ganslandts förra film, Apan, fick ensemblen gott om tid att förbereda sig och agera i rollerna som systrar, även i offentliga miljöer. Utifrån dessa möten och reaktioner renodlades manuset. – Jag var rätt så säker på vad jag ville göra, men det var ett bra sätt att få ensemblen samspelt och skapa en familj, berättar han.

Gynning överraskade En intressant utmaning, tycker Alexandra Dahlström om rollen som lillasyster Lova.

– Vi fick reda på att vi skulle repetera tidigt, klädde oss som karaktärerna, kallade oss för rollfigurerna och lajvade på lokal. För mig var det en stor utmaning att vara den blyga violen i familjen, att hålla mig i skuggan av systrarna. Det var väldigt spännande att utforska. Jag tycker att det är en väldigt intressant film, samma dynamik och sprängkraft i känslorna som Scorseses Alice bor inte här längre. Jag gör gärna en till!

ANNONS

Valet av Carolina Gynning i en av de stora rollerna överraskade kanske somliga. – Jag tycker hon har en star quality som ingen annan har, riktig gammal Hollywoodutstrålning. Det hon gjort på tv har varit så dåligt, jag vill att hon ska göra film i stället. Skoj med lite risker, det har fungerat jättebra.

Tjock, ensam och andfådd i Lextorp Många tunga namn i rollistan, tyngst av dem alla Olle Sarri, som gjorde en de Niro och gick upp elva kilo på fem veckor för rollen som en av systrarnas pojkvän. – Det säger lite om hur sugen jag är på att jobba med Jesper, säger Olle Sarri och berättar om hur han åt dubbla måltider, mycket olja, godis, powerbars, läsk ...

– Allt! Jag åt kopiöst mycket och lade av med idrott. Det var ett konstnärligt roligt experiment och nödvändigt för filmen. Men dan efter att inspelningen var klar och jag vaknade upp i Lextorp var det inte lika roligt – tjock, ensam och andfådd.

ANNONS