Filmrecension: Lysande hämnddrama

Vad har egentligen hänt med den lovande unga läkarstudenten Cassandra? Hon bor hemma hos föräldrarna igen, har hoppat av skolan, har varken vänner eller pojkvän och jobbar på ett café. Dessutom ägnar hon sig åt att spela redlös på stadens barer, bara för att överraska de "snälla killar" som hjälper henne hem (till sig) för att undantagslöst försöka utnyttja läget till att begå ett sexuellt övergrepp. Stort misstag, för killarna alltså.

Carey Mulligan glänser i huvudrollen som den sockersöta Cassandra vars obevekliga agenda för henne allt längre mot avgrundens rand. Eller? Filmen leker med klichébilden av den "tokiga kvinnan". I en scen smetar Cassie ut läppstiftet, det ultimata beviset för kvinnlig galenskap. Men hur ska man egentligen hålla ihop, psykiskt, när samhället de facto är en potentiellt farlig plats för unga lovande kvinnor?

Inte minst filmens soundtrack lyfter lite subtilt den tematiken. Britney Spears resa från ikonisk sexualiserad tonåring till ett liv som omyndigförklarad efter offentlig psykisk ohälsa kondenseras snyggt i en skruvad skräckfilmsvariant av hennes hitlåt "Toxic". Håren reser sig när Cassandra inleder filmens ödesmättade sista akt till tonerna av den.

En perfekt placerad Paris Hilton-låt förvandlar å andra sidan filmen till den mysigaste av romantiska komedier – och de här sömlösa genrebytena är en av filmens stora kvaliteter eftersom den effektivt leker med publikens förväntningar och hela tiden fortsätter att överraska.

"Promising young woman" är en stenhård, fräsch och välkommen variant i den filmtradition som kallas "rape revenge". I den här filmen visas aldrig några övergrepp (tack för det) och fokus ligger heller inte på någon pappas sårade känsla för heder ("Taken"-filmerna, jag tittar på er).

I stället är det en berättelse om stark kvinnlig vänskap och offrets upprättelse. Framför allt så pekar den ett tydligt finger mot de strukturer som gör att sexuella övergrepp och våldtäkter bara får pågå. Offerkoftorna som stickas kring förövarna och de destruktiva mönster som vi alla socialiseras in i när det gäller relationer, sexualitet och förväntningar på det motsatta könet skildras med vass lätthet och underhållande elegans. Det räckte rättmätigt hela vägen till en Oscar för bästa originalmanus för regissören Emerald Fennell. Mycket lovande, alltihop.

Miranda Sigander/TT