Faust är död, men i konsertlokalen "Huset" lever hans arv vidare. Ett kvinnorop har hörts från källaren i 24 år, och de efterlevande måste nu till slut kännas vid katastrofen. "Men skulden är ju ändå Fausts", säger någon. Situationen eskalerar snabbt: "Jag skulle skära kuken av den jäveln och spika fast den i hans fucking panna."
När Jens Ohlin och Hannes Meidal tar sig an Faustmyten på Elverket, om en lärd man som sluter en pakt med djävulen, är båda centralfigurerna borta. Eller: de finns kvar, men som bekväm känslomässig rekvisita för en eftervärld som vill slippa fundera över sin egen skuld.
"Lättast ta avstånd"
- Det lättaste är ju att ta avstånd från ondskan, för då är man ju per definition god. Det finns ett rus i att känna sig rättfärdigt indignerad, en känsla som kan berättiga en till egna onda handlingar, säger regissören Jens Ohlin.
Denna gång verkar det farliga alltså vara pakten med godheten. Manusförfattaren och skådespelaren Hannes Meidal nickar.
- I alla stora historiska katastrofer är det lätt att ställa sig oförstående i efterhand, medan de ansvariga ofta har övertygat sig om att de gjort något gott. Ondskan kan smyga sig in i alla positioner, och jag kan själv gå och gräma mig: "Varför såg jag inte det från början?" Det är en skräckfilmsupplevelse.
Behovet att rättfärdiga sig måste dock inte handla om hur vi framstår inför andra, utan även inför oss själva. Hannes Meidal berättar att Albert Speer, som ansvarade för den nazityska krigsindustrin, ägnade resten av livet åt att förklara sig ovetande om Förintelsen. Han försökte rentav konvertera till judendomen.
Succé med "Hamlet"
Uppsättningens devis understryker farorna med att tro för starkt på sin egen godhet: "Vart kan du inte leda den som tror att ondskan alltid finns någon annanstans?" Och det är inte första gången duon sätter upp en klassiker om ansvar; förra året gjorde de succé med "Hamlet", som belönades med både Thaliapriset och Svenska teaterkritikers pris. De kommer dock inte på några etiska kompromisser som de själva tvingats till för att nå framgången.
- Men när vi började spela teater på 90-talet så fanns en genikult, en större romantisering och mystifiering av konstnärskapet, säger Jens Ohlin.
- … som än i dag kan sörjas och sättas i ett romantiskt skimmer, forsätter Meidal. Dramaten är en mycket hierarkisk plats, som gjord för sådana kompromisser.
- Men varje hållning går ju också att gömma sig bakom. "På den tiden, på 90-talet", säger Jens Ohlin.
"Hus i helvete"
Hannes Meidal ler.
- Som Valentin säger i pjäsen: "I dag skulle det ta hus i helvete!"
Teman som en kvinnas klagan som ingen låtsas om, och huruvida omgivningen kan hållas medansvarig för en enskilds illdåd, leder tankarna till metoo-rörelsen. Den 8 november var det ett år sedan scenupproret #tystnadtagning. Meidal och Ohlin vill inte bli alltför specifika, men säger att samtiden finns med i pjäsen i allra högsta grad.
- För mig är det mest intressanta just efterhandsperspektivet. Jag ältar allting jag gjort och inte gjort. Sån är jag, utan att bli det minsta mer moraliskt högtstående. Det är alltid lättare att rättfärdiga sig i efterhand, säger Hannes Meidal.
"Faust" får premiär den 15 november på Elverket i Stockholm.
Fakta: Faust
"Doktor Faustus" är en av Västerlandets mest kända mystiska gestalter. Det är inte klart om det någonsin har existerat en historisk Faust, men enligt Nationalencyklopedin brukar det sägas att Faust var en tysk astrolog och magiker vid de tyska furstehoven under 1500-talet.
Redan under mitten av 1500-talet blev Faust förebild för en rik mytbildning och år 1587 utkom den första tryckta boken om hans äventyr: "Historien om doktor Johann Faustus". I den ingår Faust ett avtal med djävulen. Vid slutet av 1600-talet blev historien om Faust till dockteater och det var så Goethe blev bekant med historien. Den inspirerade honom till det tudelade dramat "Faust" (1775–1832). Goethe, som arbetade med dramerna under flera decennier, har kallat texten för "summa summarum" av sitt eget liv.
