Filmrecension: Escape room

När höstens prestigefilmer har haft sina premiärer, juldagsfilmerna har lockat storpubliken och det är ganska långt kvar tills det är dags att smälla på med sommarhitsen uppstår en lite lustig period. Filmbolagen fortsätter visserligen att ösa på med filmer men liksom trevar sig fram mellan tydliga hot som Melodifestivaldeltävlingar, skidsemestrar och den första vårsolen.

Vips finns det utrymme för sådant som "Escape room", en rulle som riktar sig till en yngre publik och vars dna återfinns i gamla härliga kalkon-men-ändå-inte serier som ”Final destination” och ”Saw”. Fast utan blodslask, ska väl tilläggas.

Handingen tar fart när ett antal svarta kuber skickas ut till våra huvudpersoner. Det visar sig vara en sinnrik inbjudan till att delta i en spelomgång i ett så kallat escape room.

Sex främlingar samlas så i en reception på ett företag som har specialiserat sig på att låsa in speldeltagare i ett rum, som de med gemensamma krafter ska försöka ta sig ut ifrån med hjälp av diverse ledtrådar. De har lockats dit av olika anledningar och är ungefär lika nyanserade som personligheterna i Spice Girls – en är nördig, en är smart, en är losern, en alfahannen och så vidare.

Ganska snabbt går det upp för gruppen att något är på tok, spelet är alldeles för våldsamt, rent av livsfarligt. Men det går inte att hoppa av. Gänget tvingas till påfrestande strapatser – ett rum värms gradvis upp till outhärdlig hetta, i ett rum är det minusgrader och dessutom verkar många av ledtrådarna peka på att den som har skapat spelet vet mycket mer om deltagarna än vad som är rimligt.

Skådespelarna är precis lagom bra för att man inte ska skratta åt deras klichédrivna personligheter, men inte tillräckligt för att man ska bry sig på riktigt. De olika rummen är desto mer välbyggda och scenografi, musik och effekter gör det underhållande att titta på.

Efter en första timme av ganska tajt lekstugeaction går "Escape room" till slut vilse i sin ambition att vara jättejätteklurig. Upplösningen blir lika komplex som en brexitförhandling – vem vann, egentligen? Och vem tjänar på alltihop? Det är så oklart att en förklarande uppföljare förefaller oundviklig.

Miranda Sigander

TT