Filmrecension: LasseMajas detektivbyrå – det första mysteriet

När en film- och bokserie är så populär som Martin Widmarks skapelse "LasseMajas detektivbyrå" är det naturligtvis svårt att lämna den i fred. Trots en julkalender med efterföljande film samt ytterligare en trilogi om de klyftiga barndeckarna finns en ständigt ny 7-11-årig målgrupp att locka till biografen.

Trendriktigt nog väljer regidebuterande Josephine Bornebusch och resten av filmskaparna att gå tillbaka i tiden den här gången, och berätta historien om hur det gick till när den ytligt sett omaka duon blev vänner.

Det är ett lyckat och kul grepp. Framför allt känns det enormt befriande att Valleby sluppit ur den helt digitala green screen-miljön som den förra trilogin plågades av.

Största delen av handlingen äger rum på skolan i Valleby, en ståtlig byggnad klädd av rosafärgade klängväxter, som förstärker den förhöjda känslan som präglar filmen (diskbänksrealism göre sig helt enkelt inte besvär i LasseMaja-universum). Lasse (Frank Dorsin) är en inåtvänd pluggis i kavaj och fluga som går och trånar efter en tjej som inte vet att han existerar. Maja är sprallig och strulig och har med sig musen Fru Andersson som sällskap till sin första dag i sin nya skola.

Skolan förbereder sig för Hammarabi-tävlingarna, som bygger på innehållet i en bok, skriven för jättejätte längesedan av systrarna Hammarabi. Boken finns också på plats i skolan men blir stulen, rakt framför näsan på Lasse och Maja. De påbörjar ett skakigt samarbete i jakten på tjuven. Och resen är ju historia.

De vuxna superproffsen i birollerna, Johan Rheborg, Jonas Karlsson, Lotta Tejle och veteranen i sammanhanget, Tomas Norström som polischefen, är alla på bästa Cluedo-humör. Det strösslas med roliga detaljer och trivsamma blinkningar till den vuxna delen av publiken.

Framför allt är barnskådespelarna jättebra och de lyckas ge lite välbehövlig personlighet till de egentligen ganska tunt skriva rollerna. Martin Widmark är ingen Astrid Lindgren men Josephine Bornebusch fixar en härlig sagoberättarstämning med några fina stunder av äkta känslor på temat vänskap. Det hade gärna fått bottna ännu mer men det kanske kommer till nästa gång?

Miranda Sigander

TT