Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

"The dark tower" är tyvärr ännu en generisk B-filmsversion av ett Stephen King-verk. Pressbild.

Filmrecension: The dark tower

"The dark tower", Stephen Kings magnum opus på åtta böcker, har vattnats ur för att bli 90 minuters interdimensionell rymdvästern.

Välkommen till "mellanvärlden", en dimension bortom vår egen, där revolvermannen Roland (Idris Elba) slåss mot magikern kallad Mannen i svart (Matthew McConaughey) om ödet för Det mörka tornet.

Tornet står i universums centrum och existerar för att hålla onda demoner borta, men Mannen i svart vill släppa in de mörka krafterna och härska över apokalypsens ruiner. Genom att kidnappa barn från Jorden kan han kanalisera energin från deras hjärnor till en strålkanon som kan fälla Tornet. Det enda som kan få den viktiga byggnaden att falla är tydligen ett barns sinne.

Tonårskillen Jake ligger hemma i New York och drömmer mardrömmar om "mellanvärlden". Snart visar det sig att hans telepatiska krafter (hans "sken") är åtråvärda för Mannen i svart. Jake lyckas hitta en portal till för att möta Roland och snart utvecklas berättelsen till en ganska tondöv mix av västern och interdimensionell science fiction som skapar fler frågor för varje minut. Antagligen en oundviklig effekt av att göra en 90 minuters spelfilm av åtta böcker. Tydligen ska filmen kompletteras med en tv-serie, vilket låter mer som ett straff än någonting annat.

Den semi-feodala dimensionen där revolvermannen lever antyds ha en spännande bakgrundhistoria, men det finns ingen tid att utforska den. Inte heller de filosofiska frågorna om vad som sker i andra världar kan påverka vår egen. Varje litet korn av stämning får ge plats för scener som driver handlingen med mesta möjliga effektivitet mot oinspirerade dueller mellan revolvermannen och Mannen i svart. Det är förvirrande fajter där bådas förmågor att skada varandra är ganska oklara, och därför ospännande. Ibland har Rolands kulor ingen effekt, ibland fungerar inte Mannen i svarts magi. Det är möjligt att detta förklaras vid något tillfälle men det finns för mycket att försöka hålla reda på.

Alla potentiella grymheter har förstås också tonats ned för att åstadkomma en mer kommersiellt gångbar lägre åldersgräns och gör att de få demoniska skräckelementen förlorar all spänst.

Trots att Kings ursprungsberättelse har en så rik mytologi blir aldrig "The dark tower" mer än en generisk B-film, vilket sorgligt nog har varit ödet för många King-filmatiseringar. Fansen gör istället bäst i att hoppas på nyversionen av "Det" och se om Frank Darabonts "The mist".