Morricone: Därför undviker jag musik

Med över 500 filmmusikverk har den italienske kompositören Ennio Morricone gott om material att välja från. Ändå blir repertoaren på avskedsturnén, som söndagen den 27 januari når Globen i Stockholm, ungefär densamma som när han var där för drygt två år sedan.

Den som kommer för att höra ledmotiven från filmer som Sergio Leones western "Den onde, den gode, den fule" eller den symfoniska oboemusiken från "The mission" kommer inte att bli besviken. Även på denna hans "Last ever tour" dirigerar Morricone Tjeckiens nationella symfoniorkester som spelar några av hans mest firade kompositioner.

- Vi kommer att spela min mest kända musik, som jag vet att publiken tycker om, och jag är väldigt glad över att vi tillsammans får uppleva några av mina mästerverk, säger han.

Vemodiga stråkar

Eftersom de under den 60-åriga karriären har hunnit bli granska många lär det ändå bli utrymme för överraskningar och tillbakablickar. Det var Ennio Morricone som skrev den vemodiga stråkmusiken till den hyllade tv-serien "Bläckfisken". När han i början av sin karriär skulle komponera till Sergio Leones western "För en handfull dollar" hade han dock ingen budget för symfoniorkestrar, utan fick använda sig av oväntade ljud som visslingar, pistolskott och pisksnärtar. Musiken förstärkte filmens atmosfär och blev hans genombrott som filmkompositör.

- Musiken i en film måste uttrycka det som bilderna och dialogen inte kan, något som inte kan bli sagt i ord eller bild. Musiken ska vara något mer, och det måste naturligtvis vara rätt musik, den måste passa filmen, säger han som ett slags generell programförklaring.

Hemma i Rom

Intervjun sker på telefon. Maestro, som han vill bli tilltalad, befinner sig hemma i Rom. Han ger långa svar på italienska som en simultantolk översätter till engelska. Även om Morricone arbetade åt filmregissörer blev det med tiden allt viktigare att se om musiken kunde stå för sig själv.

- När publiken lyssnar på min musik på en biograf kan den inte på djupet förstå arbetet bakom allt detta. De ser aldrig kompositören, det vet inte vem han är. Jag tycker att det är viktigt att visa mig själv, och att presentera musiken utan rörliga bilder, säger maestro Morricone som för egen del också har haft behov av att få se publikens reaktioner för att veta om musiken kan bli en upplevelse i sig.

- Det är något som jag har blivit medveten om under senare år i min karriär. När jag började skriva musik tänkte jag inte medvetet på det, men sedan insåg jag att min musik kunde stå på egna ben.

Inte lämpliga

De stycken som Morricone personligen är mest stolt över – och de är flera förklarar han – är dock inte lämpliga att framföra live i stora konsertsalar.

Några favoritregissörer vill han inte lyfta fram, men dem han jobbat med mer än en gång är också de han gillat mest, däribland Quentin Tarantino. Det var också efter deras samarbete med westernfilmen "The hateful eight" som Morricone äntligen fick en Oscar för bästa filmmusik 2016.

Även om han ofta besöker Musikakademien Santa Cecilia hemma i Rom är Ennio Morricone sparsam med sitt eget musiklyssnande. Han försöker inte följa med i vad de yngre kollegorna gör.

- Om jag lyssnar på något dåligt tycker jag att jag slösar bort tiden och om jag lyssnar på något som jag gillar blir jag rädd att den musiken stannar hos mig, om än omedvetet, och att jag, utan att själv förstå det, skulle imitera det jag hört och ta in det i mina egna kompositioner. Därför försöker jag undvika att lyssna på musik.