Skilsmässor och självmordslekar var för mycket. Såväl när pjäsen "Medeas barn" hade premiär 1975 som när den sattes upp av Örebro länsteater 2015. Föräldrar reagerade och flera skolor i Kumla kommun ställde in föreställningarna.
I våras stormade det igen när filmen "Flickan, mamman och demonerna" kom – ett självbiografiskt drama om flickan Ti och hennes psykiskt sjuka mamma. Statens medieråd höjde åldersgränsen från 11 år till 15 år. Efter en lång process, med överklagningar från båda håll, vann Suzanne Osten och filmen har nu 11-årsgräns.
Inte rädd
Men Suzanne Ostens revolutionering av barnkulturen började långt tidigare. I mer än 40 år har hon flyttat fram positionerna för barnteatern – både inom Sverige och internationellt – och gått från det ena kontroversiella ämnet till det andra. Hela tiden med barnens perspektiv i fokus.
- Suzanne Osten har betytt hur mycket som helst för barnteater och barnkultur. Hon vågar skildra barns verklighet som den är. Det är vi som är räddast, inte barnen, och det vet hon, säger Karin Helander, professor i teatervetenskap och tidigare föreståndare för Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet.
Viktig internationellt
Med konstnärlig djärvhet, allvar och humor, tar Suzanne Osten sig an verkligheten. Noggrann research och förankring i forskning och vetenskapliga studier är en del av hennes arbetsprocess.
Att Suzanne Osten har stor betydelse även internationellt råder ingen tvekan om. När Kulturrådet för några år sedan tillsatte en utredning för att utröna Unga Klaras och Suzanne Ostens internationella värde vällde svaren in från teaterinstitutioner i hela världen som inte nog kunde bedyra hennes storhet, berättar Karin Helander.
- Hon är helt unik, och i paritet med Ingmar Bergman, fast på sitt eget vis, säger Karin Helander.