En av höstens mest spännande svenska filmare är Anna Odell, som följer upp sin Guldbaggebelönade debut "Återträffen" (2013) med en ny metafilmisk hybrid. I "X & Y" undersöker hon och Mikael Persbrandt manligt och kvinnligt och bilderna av sig själva som "den vilda manliga skådespelaren" och "den galna konstnärskvinnan".
- Han tyckte att det var roligt och skrämmande, han hade nog en bild som många har haft av mig, "ska hon lura mig?", så han var säkert orolig. Men det har varit roligt, vi har försökt nå något som är sant i oss själva, och våga blotta oss. Det är en film som innehåller en massa humor och galenskap, säger Anna Odell.
Starka barnfilmer
Många barn- och familjefilmer tog plats när höstens filmer presenterades på Filmhuset i Stockholm på måndagen. Filmatiseringen av Martin Widmarks "Halvdan Viking" får sällskap av en originalhistoria om två barn på ett rymdskepp med oklart öde i science-fiction-äventyret "Ensamma i rymden". Succébjörnen Bamse dyker också upp igen och så är det dags för ännu ett nytt gäng att spela den omåttligt populära familjen Andersson, med sonen Sune (Elis Gerdt) i spetsen. När han kommer tillbaka från sommarlovet i "Sune vs Sune" har en ny kille som också heter Sune börjat i klassen, vilket skapar en massa dramatik.
- Det påverkar hela familjen eftersom den här nya Sune inte bara är perfekt själv, han har också den perfekta familjen. Han blir vår nemesis. Det är en varm och rolig film, med en ny ton där vi målar med mindre penseldrag, säger Fredrik Hallgren ("Bonusfamiljen"), som spelar pappa Rudolf.
Politisk höst
Senare i höst kommer den internationella filmatiseringen av "The girl in the spiders web". Men innan dess kommer dokumentären "Mannen som lekte med elden", där den andra sidan av den numera världsberömda "Millennium"-författaren Stieg Larsson visas upp. Han ägnade mycket tid åt att kartlägga högerextremister och följde exempelvis SD:s framfart från tidigt 80-tal.
Regissören Henrik Georgsson tycker att filmen också blir en berättelse om Sverige från 1980-talet och framåt till Stieg Larssons död 2004.
TT: Vad tror du att Stieg Larsson hade tänkt om att SD kan bli största part efter valet?
- Han skulle inte vara förvånad men deprimerad och förfärad.
Kjells kupp
Den helstatliga filmpolitiken har nu ett och ett halvt år på nacken. Eva Hamilton, ordförande för film- och tv-producenterna, gav Svenska Filminstitutet – vars metoder för att definiera "kvalitet" och stenhårda fokus på jämställdhet och normkritik ofta kritseras, senast i förra veckan – beröm för sitt arbete. Men Hamilton påpekade att det är en fara att en enda institution har så mycket makt över filmpengarna och kräver nu, tillsammans med flera regionala filmcentrum i landet, att de branschråd som infördes i samband med skiftet i filmpolitiken måste ses över av den regering som tillträder efter valet, eftersom de "bara är fluff".
Att det snart är val såg också Kjell Bergqvist till att ingen glömde bort. I slutet av presentationen greppade han mikrofonen och markerade starkt mot Sverigedemokraterna.
- Jag vet att inte alla som röstar på SD är rasister men SD är ändå ett rasistiskt parti med rötter i nazismen. Ha det i åtanke, för de är förödande för vår bransch, de är förödande för kvinnor och de är förödande för arbetarna. Tack för i dag!