Venedig, ett av våra världsarv, sjunker långsamt ner i havet.
Vad passar då bättre som svenskt bidrag till årets konstbiennal än skulpturer av sjögräs, som tänjer på gränsen mellan människa och miljö? Ingela Ihrmans installation "A great seaweed day" är platsbyggd i Nordiska paviljongen, och utgår ifrån hennes starka kärlek till havet.
- Jag känner sådan glädje inför de här sladdriga livsformerna som spolas upp på stranden. Färgerna, lukterna, slemmet. Hur de stelnar på land men böljar i vattnet, säger Ingela Ihrman.
"Magens inre vind"
Hon använder bland annat tarmtång, en tubformad grönalg med luftbubblor i som Carl von Linné döpte till ulva intestinalis, och hon beskriver fisar som "magens inre vind".
- Det är tydligt att vi relaterar sjögräs till kroppens tarmar. För mig leder de både in i kroppen och in i havet. På så sätt rasar hela det korthus som är uppdelningen mellan natur och kultur.
Alger är encelliga organismer och därmed också könlösa, men många arter reproducerar sig ändå sexuellt. För Ingela Ihrman finns därför en queer dimension i floran, och hon har tidigare skapat performanceverk där hon klätt ut sig till kaktusblomma.
- Människan har en tendens att köna hela tiden, särskilt under uppväxten när man förväntas "blomma ut" och bli kvinna. Jag försöker visa på möjligheten att komma ifrån den dualiteten, och inte vara kvinna eller man, homo eller hetero. Utan kanske kotte, eller nyponros, men fortfarande styras av begär.
Sökte efter lugnet
Performanceverken var ett sätt att etablera sig som konstnär, då det var viktigt att få allas blickar. Men det innebar också ett tufft privatliv med mycket resor och jobb.
I sin nya utställning söker hon därför lugnet, likt den viktorianska hemmafru, barnboksförfattare och marina botaniker som hon hämtat titeln ifrån, Margaret Gatty (1809–1873). Efter sju slitsamma graviditeter åkte Gatty till kusten vid Hastings för att återhämta sig i havsluften, och dagboksinläggen avslutades ofta: “En storslagen sjögräsdag.”
Själv har Ingela Ihrman plockat sitt sjögräs på Kosteröarna, där hon volontärarbetat på en permakulturträdgård, samt under ett fältarbete på Gotland i vintras. Hennes bästa sjögräsställe i Malmö är brofästet och hon älskar att bada.
- Jag har i tidigare verk utgått från tanken på att jag har ett hav inne i kroppen. Så hur blir det då om jag badar i havet?
Fiktivt lokalmagasin
I utställningen ingår också “Seaweedsbladet”, ett fiktivt lokalmagasin som hon delade ut till 3 000 människor i sitt hemområde Seved i Malmö, ofta omskrivet som stökigt. Där utgick hon från ordens snarlikhet, och berörde intima ämnen som sexualitet och fertilitet.
Hon ser även paralleller mellan Seved och Venedig.
- Det är platser som många har föreställningar om, men som det går att berätta om på andra sätt. Båda påverkas starkt av yttre krafter, som vindar och marknadskrafter. Sen har Seved ett dåligt dagvattensystem, så det sjunker också ibland.