I tusentals år har människor på södra Öland levt i samklang med naturen. De har odlat sockerbetor och majs där det har varit lämpligt, sett till att betesdjur håller markerna öppna och bevarat många gamla byggnader och gravfält. Det är det, och den ovanliga miljön med kalkberggrund och ett milt klimat, som gör Södra Ölands odlingslandskap så speciellt att Världsarvskommittén beslutade sig för att göra området till ett världsarv år 2000.
- I dag är det moderna lantbruk som bevarar det gamla odlingslandskapet. På andra håll har man odlat skog och flyttat gårdar. Men här har den tunna jordskorpan satt stopp för det och lantbrukarna har fått anpassa sig till miljön, säger Emma Rydnér som är arkeolog och världsarvssamordnare i Mörbylånga kommun.
Majslabyrint
Ett världsarv som inte är en särskild plats eller byggnad, utan ett större område, kan upplevas som något abstrakt. Det är också svårt att föra statistik över hur många och vilka som besöker världsarvet. Men på Öland arbetar Emma Rydnér och hennes kollegor hårt för att världsarvet ska uppmärksammas.
Sedan 2012 anordnas det en världsarvsvecka där en mängd olika aktiviteter erbjuds. Kyrktorn öppnas för att besökare ska kunna få översikt över det platta, stora området. En konstnär har byggt en majslabyrint som besökarna kan förirra sig i och uppleva den odlade marken på nära håll, de medeltida radbyarna är öppna för besök och guidade vandringar ordnas genom betesmarkerna på Stora alvaret.
- Vårt världsarv är både synligt och osynligt eftersom det är ett helt landskap. Det behövs något som visar på mångfalden av aktiviteter som finns här. Vi jobbar mycket med information, både om odlingslandskapet och vad ett världsarv faktiskt är.
Vattenbrist hotar
Ett försök att locka ut folk i odlingslandskapet och sprida information om det även andra delar av året är geocaching, en slags modern skattjakt där deltagarna laddar ned koordinater från internet och letar efter så kallade cacher.
- Det bästa sättet att uppleva landskapet är att ge sig ut i det, och det här är ett roligt sätt att göra det på, förklarar Emma Rydnér.
De senaste två åren har det varit torrår på Öland och grundvattnet har inte fyllts på under hösten och vintern som det brukar. Vattennivåerna i Södra Ölands odlingslandskap är därför bekymmersamt låga.
- Vattenbristen är besvärlig. Utan vatten inget jordbruk, och utan jordbruk så har vi inget odlingslandskap. Men vi har fått en ny vattenledning från fastlandet, tankbilar med vatten körs över bron och i september kommer SGU att börja flyga över Öland för att leta efter nya grundvattentillgångar, säger Emma Rydnér.