Under århundraden har anonyma kvinnor blickat ut från porträtten i Skoklosters slott. Men utställningen "Slottsfruar och klostersystrar – kvinnors inflytande och ansvar på Skokloster" som invigs 22 juni lyfter fram flera av deras öden. För första gången ges nu en samlad bild av vilka kvinnorna var – och vad de har betytt.
– Om vi tittar på Skoklosters slott som ett museums historieskrivning så har det varit fokus framför allt på de manliga fideikommissarierna. Och då hamnar slottsfruarna och kvinnorna lätt i skymundan, säger Annika Williams, intendent, huvudproducent och redaktör för boken som ges ut i samband med utställningen.
Hon tog initiativ till projektet redan 2017, och sedan dess har en rad inblandade arbetat för att ta fram ny forskning om kvinnornas roll på Skokloster.
Fostrades till att leda
Utställningen hålls i Skoklosters slotts gästvåning, i sex salar. Där visas porträtt men också personliga föremål som hushållsböcker, smycken, biblar, menyer och inbjudningskort. Kvinnorna har varit högst inblandade i hur slottet och senare museet har skötts, menar Annika Williams.
– Slottsfruarna intog en chefsroll, det var en ledarskapsroll som de fostrades in i från att de var flickor. De skulle klara av att leda ett hushåll med allt vad det innebar av ekonomiskt ansvar och hushållsansvar. Där blir deras agens mycket synlig, säger hon.
Anna Margareta von Haugwitz var den första slottsfrun som drev slottet självständigt – vilket kvinnorna väntades kunna göra när männen var borta i krig. Hon lät uppföra Skoklosters slott 1654 tillsammans med maken Carl Gustaf Wrangel, och skötte det och dess stora hov på 50–60 personer. Hon hade ingen egen förmögenhet – men den sista slottsfrun Hermine von Essen var en av de kvinnor som däremot har betalat mycket för att bevara kulturarvet på slottet.
1967 sålde dock familjen von Essen och Svenska staten tog över förvaltningen.
– Taket behövde läggas om och det tog staten nära 50 år av förvaltning innan man kunde göra det. Det säger något om de enorma ekonomiska slukhål som ett sådant här slott kan ha, säger Annika Williams.
Sökte nya roller
Slottsfruarna har också flera saker gemensamt med de nunnor som först befolkade Skokloster, under medeltiden, då abbedissan var en ledargestalt. I den slutna kvinnovärlden kunde kvinnorna söka nya kvinnoroller, enligt Annika Williams.
– Abbedissan hade till exempel en otroligt stark roll och då pratar vi ändå medeltidens Sverige, säger hon.
Utställningen visar fler kvinnor som sökte nya roller – bland annat Greta Bonde, som tillhörde kretsen av intellektuella kvinnor i 1700-talets Sverige. Kvinnors försök att tillskansa sig bildning i en värld där läsning ansågs vara männens domän genomlyses också i ett kapitel om slottets bibliotek.
– I Storbritannien finns ganska mycket forskning med det perspektivet på de historiska husens bibliotek, där man ser på det kvinnliga läsandet.
Men utställningen skildrar också de kanske allra mest osynliga: tjänstefolket på slottet – som berättar om vardagen bland eliten.
– Det är så många av de här berättelserna som inte har berättats förut, säger Annika Williams.
Fakta: Skokloster
Utställningen "Slottsfruar och klostersystrar – kvinnors inflytande och ansvar" invigs på Skokloster 22 juni.
Skoklosters slott uppfördes för greve Carl Gustaf Wrangel och hans hustru Anna Margareta von Haugwitz, mellan 1654 och 1676. Skokloster tillhörde Carl Gustaf genom ett arv från modern Margareta Grip, som fick egendomen i morgongåva av sin make Herman Wrangel.
Han hade i sin tur fått Skokloster 1611 som förläning av Karl IX. Slottet byggdes intill det stenhus där Carl Gustaf Wrangel föddes, som tidigare tillhörde ett nunnekloster och som funnits på platsen sedan tidigt 1200-tal.