Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Artisten och publiken. Ömsesidig kärlek. Magi.
Artisten och publiken. Ömsesidig kärlek. Magi.

Liveögonblick att minnas

Musik + Människor = Magi. Det skrev jag häromdagen och det tog mig genast på en lååång färd genom fantastiska konsertminnen.

LÄS MER: DIREKT: Exklusiv konsert från N3

Vi lever ju som bekant i en publiklös livetillvaro i skuggan av corona, men det finns knep att ta till medan vi väntar på att saker ska bli som förr igen. I väntan på att på nytt få stå öga mot öga med artisterna och på att få hoppa, sjunga och dansa med dem och andra finns tröst att finna bland alla videoklipp från konserter som går att hitta därute i cyberspace.

Det är inte riktigt samma grej, jag vet, men det får oss att återuppleva (och återuppliva) minnen och att drömma om det som komma skall.

LÄS MER: Musik + Människor = Magi

Jag har plockat ihop en lista med konsertklipp som gör mig glad och som, i några fall, där jag själv haft förmånen att vara med, har lockat fram gåshud. En del klipp gör det ändå. Så varsågoda – här är lite livegodis i videoform, i väntan på bättre tider.

Bild: Leif R Jansson / TT
Bild: Leif R Jansson / TT

Mitt första konsertminne

<p><a title="Sweet, Blockbuster" href="https://www.youtube.com/watch?v=Y64211sjSko"><strong>Sweet, Blockbuster:</strong></a> Sweet var det allra f&ouml;rsta band jag s&aring;g live. Det var tidigt 70-tal och platsen var Scandinavium i G&ouml;teborg. Den h&auml;r videon &auml;r fr&aring;n det klassiska engelska tv-programmet "Top Of The Pops" 1973.</p>

Legendariskt på Wembley

<p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=o-0ygW-B_gI"><strong>Queen, "Radio Ga Ga":</strong></a>&nbsp;Queen, med Freddie Mercury i spetsen, hade jag f&ouml;rm&aring;nen att se live vid tv&aring; tillf&auml;llen. Just det h&auml;r tillf&auml;llet s&aring;gs av hela v&auml;rlden och &auml;r ett sm&aring;tt legendariskt inslag fr&aring;n Live Aid p&aring; Wembley i London 1985.</p>

Magisk LeMarc-hyllning

<p><a title="LeMarc-hyllning" href="https://www.youtube.com/watch?v=JIre31WT5Fo&amp;t=70s"><strong>V&auml;rldens st&ouml;rsta hyllning till Peter LeMarc, Little Willie John:</strong></a>&nbsp;LeMarc. Trollh&auml;ttan. Musik. M&auml;nniskor. Gl&auml;dje. Magi. Det h&auml;r &auml;r fortfarande en hyllning och inspelning som ger mig g&aring;shud och f&aring;r &ouml;gonen att t&aring;ras.</p>
Bild: Roger Lärk
Bild: Roger Lärk

Trollhätteson på ärevarv

<p><a title="9 broars v&auml;g cirkus" href="https://www.youtube.com/watch?v=7-ZtwojuzWg"><strong>Peter LeMarc, Nio broars v&auml;g:</strong></a> Och aprop&aring; Trollh&auml;ttans store popson; n&auml;r han gjorde comeback p&aring; scenen i november 2007, efter 14 &aring;rs livepaus, var det g&aring;shud, st&aring;p&auml;ls och alla andra uttryck ni kan komma p&aring;. Jag satt i publiken p&aring; Cirkus i Stockholm p&aring; premi&auml;ren och publikens reaktion p&aring; LeMarcs "&auml;revarv" genom lokalen i den h&auml;r l&aring;ten &auml;r ett minne f&ouml;r livet. Sl&auml;nger in en bonusvideo p&aring; samma grej fr&aring;n <a title="9 broars v&auml;g gbg" href="https://www.youtube.com/watch?v=b20gKf3Caxw"><strong>Konserthuset i G&ouml;teborg</strong></a>.</p>

Starka känslor och party

<p><a title="Pandora, A little bit" href="https://www.youtube.com/watch?v=vJ2dYViTsx0"><strong>Pandora, A little bit:</strong></a> I november 2017 fick jag den fantastiska m&ouml;jligheten att &aring;ka med min goda v&auml;n Anneli Magnuson, aka Pandora, p&aring; turn&eacute; till Australien. Att st&aring; inne i Luna Parks stora eventlokal i Sydney, h&ouml;ra tusentals australiensare vr&aring;la och sjunga med i varje ton och veta att artisten som f&aring;r all denna k&auml;rlek &auml;r min kompis ... K&auml;nslan kan inte beskrivas med ord och att det dessutom var party, det kan ni se sj&auml;lva.</p>
Bild: Adam Ihse/TT
Bild: Adam Ihse/TT

Glädjepiller i storformat

<p><a title="No surrender" href="https://www.youtube.com/watch?v=alorNxGo0FM"><strong>No Surrender Festival, No surrender:</strong></a> Vi tar en masshyllning till n&auml;r vi &auml;r ig&aring;ng. Spanska No Surrender Festival h&aring;lls till Bruce Springsteens &auml;ra. H&auml;r &auml;r festivalens "titell&aring;t" med ett gigantiskt E Street Band och s&aring; mycket spelgl&auml;dje att mungiporna &aring;ker upp vare sig man vill eller ej.</p>

Musikkärlek

<p><strong>John Miles, Music:</strong> Den h&auml;r l&aring;ten sl&auml;ppte John Miles redan i mitten av 70-talet och den har f&ouml;ljt med honom i varje steg av hans karri&auml;r sedan dess. "Music was my first love and it will be my last." S&aring; b&ouml;rjar texten och jag skickar med sista raderna ocks&aring;, f&ouml;r de kan k&auml;nnas extra fin att komma ih&aring;g i dessa tider. "To live without my music ould be impossible to do, cause in this world of troubles, my music pulls me through."</p>