”Det är som att gå in i en boxningsring”

– Det är som att gå in i en boxningsring. Man vet inte hur det ska gå. Antingen blir det det bästa man någonsin gjort eller så blir man tvungen att flytta utomlands.

Maria Nohra berättar om första gången hon spelade sin föreställning. Det började som ett avslutningsarbete på hennes skådespelarutbildning i Stockholm, och hon säger att hon blev helt överraskad av hur mycket folk skrattade åt hennes historia. ”Min mammas dotter” gjorde succé och hon fick bland annat spela på teaterinstitutionen Unga Klara.

Handlingen framför hon som en monolog med mycket humor. Hon berättar sin egen historia. Om uppväxten i Vänersborg, som ett av sex barn till två invandrare från Libanon. Och hur hon i tonåren började boxas tillsammans med sin storebror, vilket kanske inte var helt i mammans smak.

– I boxningen fanns ingen plats att vara mesig, och den attityden tror jag har hjälp mig. Jag har alltid varit en sådan som bryter de oskrivna reglerna. En annan röd tråd i föreställningen är olika kulturkrockar och bråk mellan mig och min mamma – hon är en kaxig libanesisk kvinna med mycket attityd och en toffel i handen.

Toffeln hängde där i luften – alltid redo att kastas efter bråkiga barn. Men när Maria berättar om sin mamma är det med kärlek och glimten i ögat.

I dag har hon lämnat barndomens Vänersborg för radiojobb och skådespelarkarriär i Stockholm. Men hon är glad att hon växte upp just här.

– Det är en liten stad och jag tycker det är en annan kultur än i Stockholm. Vänersborg är inte så segregerat och alla här har varit väldigt uppmuntrande mot mig.

Som liten bodde hon på Kastanjevägen på Torpa, med kompisar från hela världen. Hon skojar om de hade två saker gemensamt: ”krig och baklava”.

– Alla barn var ute på gården och lekte tillsammans, alla med alla. Det var det bästa jag visste.

Hennes telefon ringer. Det är hennes mamma.

– Haha vet du vad hon ville? Hon frågade om jag kan hämta mina systrar klockan tre och ”köpa ett frimärke”...

Kalle Lekholm