Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Teresa Indebetou band består av Jenny Kristoffersson på bas, Martina Almgren till höger på trummor och Teresa Indebetou på piano och sång. Teresas inlevelse i de stundtals utflippade pianosolona rev ner många applåder under kvällen.

Stencool latinjazz med Indebetou

Teresa Indebetou från Göteborg spelar musik. Så långt är allting klart, men den som vill definiera musiken mer exakt får det svårt.

Hon och bandet kommer till Vänersborg och hettar upp den gråmulna måndagskvällen med rytm och nerviga pianosolon. Just nerv är ett nyckelord i musiken. Teresa nästan studsar på pianopallen, när hon i solo efter solo improviserar fram allt hetsigare fraser.

Musiken, som låter lite som en blandning mellan jazz och bossanova, pendlar upp och ner under konserten. Ibland blir det nästan tråkigt och rutinmässigt, för att sedan blixtra till. Det finns många sådana tillfällen under spelningen. Som när Indebetou och trummisen Martina Almgren brister ut i en soloduell mellan slagverk och piano.

Eller i den kanske allra vassaste låten, då sångerskan Anna Lundkvist, kompad av endast kontrabas, gör en riktig intim första vers i låten "Så nära". Det är en sång om omöjlig kärlek, som lyckas vara kall och vild på samma gång, och Lundkvists sång tillsammans med det nakna arrangemanget gör det till bandets största stund under kvällen.

Bandet är för övrigt för övrigt riktigt snortajt. Det märks att musikerna spelat ihop ganska mycket, och det ligger liksom en cool aura över deras sätt att lira ihop. Spelningen är en sorts smygrelease för deras kommande album "Flowing", och lejonparten av kvällens låtar kommer från den skivan.

Om det är något jag ska anmärka på med konserten så är det att bandet inte ger ännu mer av sin glöd. Det känns fortfarande som att de håller igen lite driv, och jag får känslan av att de kan göra ett ännu nervigare framträdande. På det hela taget är det dock en riktigt svängig, dansat och cool spelning.

Så vad ska man då kalla Teresa Indebetous musik? Är det jazz? Bossanova? Latinopop? Jag är osäker, men kanske har Anna Lundqvist rätt i konsertens andra låt, då hon sjunger: "Maybe it's good to be uncertain".