Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt TTELA
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Mårten Castenfors vid Chang Im Ohlssons tovade fågelskulpturer på Liljevalchs vårsalong som pågår 10 januari till 22 mars. Bild: Claudio Bresciani/TT
Mårten Castenfors vid Chang Im Ohlssons tovade fågelskulpturer på Liljevalchs vårsalong som pågår 10 januari till 22 mars. Bild: Claudio Bresciani/TT

Vemodig vårsalong med växande bakterier

En tovad blåmes och ett jättelejon i rött tyg är givna utropstecken på Liljevalchs. Men trots den textila gladkonsten beskriver konsthallschefen Mårten Castenfors årets vårsalong som allvarligare och mer melankolisk än vanligt.

– Jag som är lite minimalist blir nervös, men publiken vill se mycket!

När de drygt 3 000 anonymt inskickade bidragen gallrats återstod en ymnigare finalomgång än vanligt vilket resulterade i att juryn till slut antog 330 verk till en hängning som alltid görs med ett brett tilltal. Så är Vårsalongen också med sina över 100 000 besökare i regel årets mest ekonomiskt inbringande utställning för Liljevalchs i Stockholm.

– Det är så jäkla mycket folk att man kan hitta en partner här, säger Castenfors med gott humör.

Vattnas varje morgon

Tröskeln ska vara låg och under en genomgång är det lätt att fokusera på den obligatoriska vårsalongshumorn, på hembränningsapparaten "Glesbygdsromantik", på den utställda trisslotten som nu säljs för en miljon kronor – vilket den skulle kunna inbringa – eller på det kittlande läbbiga: Anna Ting Möllers organiska massa, "Raw pearl (jam)", är ett slags gigantisk bakterieodling som konsthallspersonalen ska vattna varje morgon för att bakterierna ska växa till sig under utställningens gång.

– Verket ska ändras tro mig, men hur får vi väl se.

Men sammantaget är årets vårsalong mer återhållen och dämpad än vanligt, framhåller Castenfors.

Även om det säkert delvis beror på juryns personliga preferenser, i år förutom Castenfors själv konstnären Lars Lerin och designern Bea Szenfeld, är det också en konsekvens av de bidrag som har skickats in.

– Det är något slags nordiskt vemod, vi bor i ett mörkt land, vi är förkylda. Folk jobbar med sitt eget och stänger dörren, det ser man. Vi sysslar mycket med relationer, det är lite tyst.

Ljudlös projektion

Läskig på riktigt är Mervi Junkkonens ljudlösa videoprojektion på en trådlåda av en hopkurad kvinna som tycks vara instängd.

Rörande sorgsen är den gamla skolbänken som Helena Perminger från Järfälla har gått loss på, troligen med en yxa. På flisorna står nu ett avmagrat bänkskelett på ben som en gänglig älgkalv med klumpiga fötter.

På väggen intill hänger Åsa Landströms målning föreställande äktenskaplig leda, här gestaltad av Liv Ullmann och Erland Josephson ur Ingmar Bergmans "Scener ur ett äktenskap".

– Just det där ögonblicket kommer man ihåg från serien, de har insett att det är kört. En tyst relation som jag kan se även i verken bredvid.

Målande Motalabonde

Även om hälften av de utställda konstnärerna, amatörer såväl som professionella, kommer från Storstockholmsområdet är den geografiska spridningen stor. Motalabonden Mattias Eriksson har målat kalvar i en hage och Jan Anders "Jatte" Eriksson från Luleå en ensam människa på en ö i ett dystopiskt landskap.

– Det är väldigt lite samtidskommentarer, folk håller på med annat. Vi lever i ett ganska välartat land, folk har det rätt bra, konstaterar Castenfors och pekar på ett undantag: Andreas Kock och Johan Pihls fotografier av människor från andra kulturer. Porträtten är täckta av skrovligt glas – människorna får inte synas.

– De blir en anonym massa som vi inte får någon relation till, och då kan man säga att de inte är önskvärda.

Vårsalongen visas på Liljevalchs konsthall i Stockholm 10 januari till 22 mars.

Erika Josefsson/TT

Jan Anders "Jatte" Erikssons "Gruva" visas på årets vårsalong på Liljevalchs konsthall. Bild: Claudio Bresciani/TT
Jan Anders "Jatte" Erikssons "Gruva" visas på årets vårsalong på Liljevalchs konsthall. Bild: Claudio Bresciani/TT
Anna Ting Möllers "Raw pearl (Jam)" ska vattnas varje morgon för att bakterierna ska växta till sig. Bild: Claudio Bresciani/TT
Anna Ting Möllers "Raw pearl (Jam)" ska vattnas varje morgon för att bakterierna ska växta till sig. Bild: Claudio Bresciani/TT
Andreas Kock och Johan Pihl, Studio Apparat, kallar sin fotoserie för "Insynsskydd". Bild: Claudio Bresciani/TT
Andreas Kock och Johan Pihl, Studio Apparat, kallar sin fotoserie för "Insynsskydd". Bild: Claudio Bresciani/TT
Nariman Djafaris egendesignade matta "Gården" är samtidigt ett resultat av ett kollektivt arbete. Bild: Claudio Bresciani/TT
Nariman Djafaris egendesignade matta "Gården" är samtidigt ett resultat av ett kollektivt arbete. Bild: Claudio Bresciani/TT

Plats: Liljevalchs konsthall i Stockholm.

Tid: 10 januari till 22 mars.

Visas: Sammanlagt 330 verk av 170 konstnärer, varav 93 är kvinnor. Men än dubbelt så många kvinnor som män hade skickat in ansökningar i år. Äldst är en 84-årig man från Askim utanför Göteborg och yngst två 19-åriga kvinnor från Kumla respektive Johanneshov.