I Skitiga Bullen möts tradition och framtid

Redan vid infarten till Degerfors samhälle blinkar en skylt där klubbenvälkomnastillbaka till superettan.

I centrum hänger en blänkande röd plastbanderoll från ett balkongräcke kvar från i höstas. På den står det ”Grattis Degerfors IF och Vulkanerna till Superettan.” Vulkanerna är DIF:s fanklubb.

– Den hängdes upp när vi hade fem matcher kvar att spela, säger Emil Berger och flinar lite stolt där han står utanför restaurang Bosna.

Här samlas fansen före match och här kan spelarna få sig en bit mat till reducerat pris.

– De var säkra på avancemang, men det blev inte helt klart förrän i näst sista omgången.

Emil Berger fyller 19 år i maj. Han återvände till Degerfors hösten 2008 efter en kortare utflykt till AIK och farmarklubben Väsby. Förra säsongen var han ofta bänkad under våren, men tillhörde lagets mer ordinarie garde under hösten.

Pappa och farfar spelade också

Efternamnet Berger ger säkert många fotbollskännare vibbar.

Jo, då. Emils pappa Henrik är Degerfors meste spelare genom tiderna med 376 matcher. Han sköt laget till allsvenskan, via kval, efter 2-0 mot Djurgården hemma på Stora Valla 1992.

Och farfar Göran Berger var, förutom några allsvenska matcher för GAIS, klubben trogen från 1968-1975. 161 matcher och 55 mål blev det för den offensive mittfältaren.

Farfar, far och son hade, och har, alla nummer sex i den rödvita tröjan.

– Det blev någon välgörenhetsmatch och DM tillsammans med pappa, berättar Emil.

Degerfors är i fotbollssverige näst intill ett begrepp där lagkänsla och stolthet går hand i hand med namnet.

– Det är speciellt att spela för Degerfors. Det är ett stort engagemang, bra stämning på läktaren och folk vill att spelarna ska vara från orten eller regionen. Man är ute efter lagandan och att komma nära publiken, säger Emil.

Mittfältskollegan Sebastian Henriksson (bland annat IFK Göteborg och Örebro) kom till laget i fjol och är ett exempel på en hemvändare som vill avsluta karriären i moderklubben.

– Bra att ha honom bredvid sig. Han vet precis vad som krävs.

Stjärnor i taket i Skitiga Bullen

Från centrum tar vi oss till Stora Valla. Där möter farfar Göran upp och berättar om klubbens kanske största match i historien.

– Parma var här, med Brolin (Tomas) i laget, och spelade cupvinnarcupen mot Degerfors. De vann, så klart, efter att Asprilla (Faustino) avgjort, men Henrik gjorde mål för oss.

Under Stora Vallas läktare hamnar vi i något av det allra heligaste – Skitiga Bullen. Ett kafé som materialförvaltaren Bengt Hagström sköter. Fast kafé är nog inte vad en förstagångsbesökare tänker när den kliver in i det trånga utrymmet, förråd passar nog bättre.

– Det är ett kafé, det ser du väl? säger Bengt.

Tre stolar, ett bord på vilken det står en dubbel kaffebryggare, trägolv och hyllor med fotbollskläder. Ja, det är Skitiga Bullen det.

Namnet har knappast hindrat kändisgästerna som suttit här, det har blivit många besök genom åren.

Samtliga har blivit fotograferade, uppe på snedtaket finns Håkan Mild, Bo Hansson, Lennart Johansson, Tomas Brolin, Olof Mellberg, L-O Mattsson, skådespelaren Johannes Brost och trombonisten från orten Nils Landgren upphäftade. Bara för att nämna ett fåtal.

– Tyvärr så missade jag Ingvar Carlsson när han var här och tittade på Elfsborg.

Expressen-krönikören Mats Olssons besök från 1993 resulterade i ett kort omnämnande i tidningen:

Årets fik: Skitiga Bullen – under läktaren på Stora Valla i Degerfors, där kaffet är så starkt att plomberna lossnar.

Citatet är förstorat och uppsatt på dörren.

I år ska Degerfors försöka hänga kvar i superettan. Som nykomling har man oddsen emot sig, men något säger mig att de kommer att klara det. 29 allsvenska säsonger säger historien. Emil Berger säger:

– Vi har bra sammanhållning och när vi spelar som det är tänkt gör vi det bra. Jag tror att vi klarar det.

BILD

Pasi Hakopuro

pasi.hakopuro@ttela.se