Här kan man bo i gamla silofack

Beroende på vilken generation man tillhör har man nog olika bild av spannmålssilon på andra sidan vattnet om det gamla pappersbruket. Nu är här café och hotell – och det finns fler idéer för byggnaden.

ANNONS
|

2013 köpte Kerstin Söderlund fastigheten Upperud 9:9. Byggnaden var ursprungligen spannmålssilo. Sedan den togs ur bruk har lokalen hunnit husera både fiskodling och hantverk. När Kerstin köpte startade hon café som hon drev under två somrar. Förra året ägnades åt ombyggnation. – Min vision var att göra detta, säger Kerstin och tittar sig omkring innan hon fortsätter: – Min inspiration fick jag när jag jobbade med pilgrimsleden som går alldeles här utanför. Vi har fantastiska leder här men det är så öde för vandrarna. Hon visar runt på nedervåningen, här finns café och en stor fest-/konferenslokal. I taket i den stora salen ger de bevarade silosläppen, som ser ut som stora betongkoner, en industriell känsla. Alla betongytor har sandblästrats för att bli rena och fina. Nedervåningen präglas mycket av betong medan det på de övre planen är träet som dominerar – precis som det var när silon byggdes. – Vi har bevarat det gamla så mycket som möjligt. Det har varit en ledstjärna i bygget, säger Kerstin. Hon ville att det skulle finnas ett enkelt boende för vandrare längs med vägen. – Sen har idén och projektet växt med huset och nu är det hotellstandard på boendet. Om idéerna ska fortsätta att försöka växa ikapp huset så kan de nog fortsätta hagla en tid framöver. För trots att Kerstin har gjort i ordning och inrett både nere och i silofacken är det stor yta som inte används. Och visst finns det idéer för framtiden: – Jag skulle vilja bygga flottar som ett billigt alternativ för vandrare, med flera bäddar på varje flotte och möjlighet att använda toa och dusch i huvudbyggnaden. De kan ligga förtöjda vid vår brygga.Jag har sett det i Tyskland, det vore så häftigt. När vi gått vidare genom huset pekar hon ut mot Upperudshöljen genom en helglasad dörr: – Där ska bastuflotten ligga, säger Kerstin på det där entusiasmerande sättet hon ofta gör när hon berättar om huset. Även den existerar än så länge bara på idéstadiet.

ANNONS

På fredagskvällarna fylls den gamla silon med musik och folk. Ofta är det lokala band som håller i konserterna. Kerstin tycker om att utnyttja den kompetens som finns nära. Bygget har gjorts med hjälp av enbart lokala företag. – Allt vi har behövt har funnits inom en radie på ett par mil. Det har varit jättebra. Upperud 9:9 är fastighetsbeteckningen på huset. Det har Kerstin också valt som namn på verksamheten. – Det är bra att Upperud ingår i namnet, det är skyltat så man hittar hit. Liten ort – stort hus.

Trapphuset är nybyggt och finns utanpå silon. Det är olika högt mellan våningsplanen, andra våningen är till exempel bara en halvtrappa högre än första våningen. För att inte bygga bort mycket plats för trappor valde man den här lösningen. I hallen som leder in mot de olika rummen, eller silo 1–5 som Kerstin kallar dem, finns skåp där vandrare kan förvara sin utrustning. Här finns också stöveltork och tvättstuga. – Jag tänker att det ska vara som en gästhamn på land. Jag har tänkt på två saker i det här projektet; gästhamn på land och stugor på höjden. Eftersom rummen finns i de före detta silofacken är de byggda på höjden, med höga loft. Varje rum är unikt och även fast de håller samma stil inredningsmässigt så har varje rum fått en egen touch. Designern – tillika Kerstins måg – Charlie Davidson – har haft huvudansvaret för designen, både under och efter ombyggnationen. – Han är helt fantastisk, säger Kerstin. Bland annat är en del möbler och lampor specialdesignade för Upperud 9:9. Även dottern bidrar med mycket. Förutom tavlorna i rummen som hon formgivit är hon också duktig i köket, säger Kerstin. – Det är jätteroligt att det är flera i familjen som är engagerade.

ANNONS
ANNONS