Fredrik Hofflander fattar inte ungdomshajpen kring Picadeli. Bild: Lisa Thanner

Fredrik Hofflander: Picadeli har blivit en ungdomstrend – hur gick det till?

Fenomenet Picadeli föddes på Torpahallen i Vänersborg – och växte till en miljardindustri. Nu verkar det som att de gröna salladsburkarna har tagit rollen som något slags officiell biljett in i vuxenlivet. Och jag fattar verkligen ingenting.

ANNONS

Hur ofta åt jag sallad till lunch i tonåren? Endast under tvång, om jag minns rätt. Hårdhänt tvång. Jag kan minnas fyllda baguetter för 20 kronor (inklusive läsk!), jag kan minnas slabbiga Big Mac & co, jag kan minnas Mamma Scans köttbullar och pulvermos i närmaste korvkiosk.

Men definitivt ingen ruccola, ingen quinoa, ingen frusen mango och inga pumpafrön.

Dagens ungdom!

Något har helt uppenbart hänt. Det kan jag konstatera när jag läser kollegorna Emelie Skoogs och Lucas Sjögrens reportage om skolungdomar som inte äter i skolmatsalen utan i stället går och fixar lunch på annat håll. Så här står det:

I Torpaskolans matsal i Vänersborg står en lärare och tittar med uppgiven blick på eleverna som passerar utanför fönstret.

ANNONS

– Ni kanske skulle prata med några av eleverna som köper Picadeli, säger han.

”Dagens ungdom” tänker jag indignerat. Då handlar det alltså INTE om att jag blir moraliskt upprörd över att de inte gillar skolmaten. Det är väl helt rimligt att kids gör uppror på en massa olika sätt och skolmatsuppror känns verkligen som ett av de minst riskabla.

Men ändå. Sallad?

Sonen köper Picadeli – han också

Lärarens observation stämmer överens med min egen. Äldste sonen läser numera på ett gymnasium utan matsal och kan följaktligen med hjälp av sitt skolmatskort köpa i stort sett vilken lunch han vill.

– Vad åt du i skolan, frågar jag så som man ska göra som en god förälder.

– Picadeli, svarar han osannolikt ofta.

Han och kompisarna har alltså fullt frivilligt tagit sina måltidskort, vandrat förbi pastaställen, varma mackor och burgare – för att slutligen landa vid en salladsbuffé. Där de plockar till sig maten så entusiastiskt att skolans dagliga bidrag på 75 kronor sällan räcker för att betala den överfyllda burken.

– Jag brukar landa på 90 eller 100, säger sonen nöjt.

Biljett till vuxenlivet

Är Picadeli den unga generationens nya sätt att manifestera att de gått från bångstyriga barn till ansvarstagande vuxna? Fyller det samma funktion som när jag och mina kompisar försökte dricka kaffe och låtsas att det var gott eller lyssnade på samma skivor som pappa eller läste papperstidningen till frukost med viktig min?

ANNONS

Hälften av mig är motvilligt imponerad, den andra hälften är mer fascinerad över att överkokta ägg, väldigt små räkor och iskalla cocktailtomater har lyckats bli en ungdomstrend.

För egen del går jag nog även i fortsättningen hellre vidare till skåpet med grillade kycklingar och revbensspjäll.

ANNONS