Om man inte berättar att man är HBTQIA+ antas det att man är cis- och hetero, menar sociologen Mattias Wahlström.
Om man inte berättar att man är HBTQIA+ antas det att man är cis- och hetero, menar sociologen Mattias Wahlström. Bild: Philip Davali

”Det förutsätts fortfarande att man är hetero”

Under de senaste decennierna har attityden gentemot personer som identifierar sig som HBTQIA+ förbättras rejält. Samtidigt känner många personer fortfarande att de måste komma ut, eftersom det annars förutsätts att man är cis och hetero. - Som hbtq-person är man ganska frekvent i situationer där man måste välja om man ska korrigera den man pratar med, säger Mattias Wahlström, docent i sociologi och medförfattare till rapporten ”Normer som skaver - Hbtq-personers sociala arbetsmiljö i Göteborgs Stad”.

ANNONS
|

Att tillkännage en läggning eller könsidentifiering som strider mot cis- och heteronormen kallas som bekant att ”komma ut”. Inför Pride har TTELA delat flera ”komma ut-berättelser”, så som Wendela som kom ut som gay som 14-åring och Jhenny som inte kände sig tagen på allvar när hon kom ut som bisexuell.

Men måste man komma ut om man är HBTQIA+? Trots allt är det väldigt få cis- och heteropersoner som känner att de behöver berätta vad för läggning eller könsidentitet de har.

Mattias Wahlström, docent i sociologi vid Göteborgs Universitet, har varit med och tagit fram rapporten ”Normer som skaver - Hbtq-personers sociala arbetsmiljö i Göteborgs Stad”. Bland de hbtq-personer som svarade på enkäten menade omkring två tredjedelar att de var öppna för minst hälften av sina kollegor. Mattias Wahlström säger att det nog ofta handlar om att man ”kommer ut” i liknande sammanhang som heterosexuella.

ANNONS

– Ett vanligt sätt att komma ut på arbetsplatsen är att man har en konversation där ens partners könsidentifikation framkommer i förbifarten.

Stark heteronorm

Det betyder ändå inte att det är lika lätt att tillkännage sin sexualitet som HBTQIA+-person. Om man inte ”kommer ut”, kommer människor runt omkring en ofta anta att man är heterosexuell.

– Heteronormen är väldigt stark. Som hbtq-person är man ganska frekvent i situationer där man måste välja om man ska korrigera den man pratar med, eller låta det passera, säger Mattias Wahlström.

Att inte komma ut kan bero på flera orsaker. I studien om hbtq-personers arbetsmiljö svarade många att det helt enkelt inte hade kommit på tal.

– Men det kan också finnas en rädsla för att stämplas.

Generellt sett är det dock en mindre sak att komma ut i dag.

– Det har skett en drastisk utveckling de senaste decennierna.

”Varför knuffades man in från början”

Joanna Huurne som är med och arrangerar Trollhättan Pride minns när hon själv kom ut och det kändes som en väldigt stor grej.

– Jag tog min syster och bästa vän och satte mig ner med dem. Jag var jättenervös och väntade mig en stor reaktion. De sa bara “trodde du inte att vi visste det”, haha.

ANNONS

Hon tror också att det i dag är mindre dramatiskt, och att flera väljer att inte komma ut ”officiellt”.

– Jag tror att pressen att komma ut har minskat. Det accepteras på annat sätt om man bara dyker upp med en tjej eller kille.

Hon ser det som en positiv utveckling.

– Hela ”komma ut” sätter stor press på dig som person. Varför ska man skuffa människorna in i det skåpet överhuvudtaget?

Lyssna och ha empati

Själv ser Joanna Huurne inte riktigt en poäng med att komma ut, men säger att det är upp till varje individ om man vill göra det.

Om någon i ens närhet väljer att komma ut tycker hon att man ska försöka prioritera att lyssna framför att prata.

– Man ska ha empati, och inte genast sätta en stämpel.

comments

Kommentarer

Kommentera

Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och TTELA förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS