Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Den 80-årige kockprofilen Leif Mannerström har de senaste veckorna varit dålig med ett närmast obefintligt lukt- och smaksinne.  Bild: Janerik Henriksson/TT
Den 80-årige kockprofilen Leif Mannerström har de senaste veckorna varit dålig med ett närmast obefintligt lukt- och smaksinne. Bild: Janerik Henriksson/TT

Mannerström tappade smak- och luktsinnet

Den senaste månaden har varit tuff för kocken och tv-profilen Leif Mannerström sedan han förlorat både matlust och sitt smak- och luktsinne.
– Det är klart jag var orolig, säger han.

Det är en pigg Leif Mannerström som svarar i telefon.

– Pannkakorna min fru lagade åt mig till frukost smakade riktigt bra, säger han.

Glädjen över partnern Lilians måltid står i bjärt kontrast till hur den välkände krögaren och tv-profilens matlust sett ut de senaste veckorna. Om Leif Mannerströms vardag vanligtvis går ut på att producera rikskända tv-program och kulinariska upplevelser har den senaste månaden istället handlat om feber, trötthet och ett i det närmaste förlorat smak- och luktsinne.

Och oro.

– Naturligtvis isolerade vi oss på vår gård och jag ringde sjukvården. Det är klart jag var orolig, säger han.

Leif Mannerström med frun Lilian och hunden Leon på gården utanför Ulricehamn. Bild: Maria Zihammou
Leif Mannerström med frun Lilian och hunden Leon på gården utanför Ulricehamn. Bild: Maria Zihammou

"Konstigt att inte bli testad"

När han uppgav sitt personnummer var vårdens svar att det inte fanns mycket de kunde göra och att han skulle återkomma. Han var för gammal för att testas för covid-19, är hans egen analys.

– Det är väldigt konstigt, men är man sjuttio år är man gammal. Är man som jag nyligen fyllda 80, ja då är man "gammalgammal" och får vänta ännu längre på att bli testad.

Utan att känna till vad som kommit över dem blev hela hushållet Mannerström dåliga, han "kanske allra sämst".

– Att inte veta är det man blir irriterad på, säger han.

Tröttheten och lyxen att kunna vila

Nu en dryg månad senare mår familjen bättre och Leifs smaklökar fungerar återigen. Att vara "gammalgammal" hade under sjukdomsperioden också sina fördelar, resonerar han.

– Den värsta biverkningen är nog den otroliga tröttheten, men jag är inte så aktiv längre, jobbar vanligtvis bara halvtid och har lyxen att kunna vila.

Kockjuryn Leif Mannerström och Markus Aujalay inför lanseringen av Sveriges Mästerkock 2011. Bild: ANDERS WIKLUND / TT
Kockjuryn Leif Mannerström och Markus Aujalay inför lanseringen av Sveriges Mästerkock 2011. Bild: ANDERS WIKLUND / TT

Under rådande omständigheter har tv-produktionen av matlagningsprogrammet Sveriges Mästerkock fått skjutas på framtiden. Han tar det med ro, "det finns tid" för att stå i en studio och laga mat senare.

Även situationen med flera veckor av närmast obefintliga smaklökar tar kändiskocken med en axelryckning.

Kan du laga mat utan ditt smak- och luktsinne?

– Herregud, det kan jag väl göra för det finns en rutin efter alla dessa år.

Så vad har ni ätit under isoleringen?

– Vi har ätit köttsoppa, lagad på riktigt kött, inte på buljong. Med massa grönsaker.

En annan fördel med de senaste veckornas sjukdom är just avsaknaden av matlust, säger Leif Mannerström.

– Det bästa med alltihop är att jag har gått ner 15 kilo, det här har varit den bästa bantningsmetoden.

Kan du mitt i allvaret se ironin att just du har tappat smak- och luktsinnet?

– Nej, jag ser inte på mig själv på det sättet. Det har inte varit i fokus. Men jag visste att det skulle komma tillbaka för jag har extremt gott luktsinne. Tidigare har jag kunnat gå bland husen på gården och känna doften av nykokt kaffe.

Vad har du för matlagningsråd till de som varit i din situation?

– Man ska vara noga med kryddningen och äta så hälsosamt som möjligt. Och dricka mycket vatten. Jag har bara druckit vatten, har inte ens testat mitt nylanserade vin.

Innan han måste lägga på frågar han halvt allvarligt, halvt skämtsamt att "du hittar väl inte på någon Aftonbladetrubrik nu om att "Mannerström är döende"?

Nej, svarar jag. Bara "gammalgammal".

– Exakt. Förr eller senare drar man väl gräsmattan över huvudet. Men det dröjer.