Så går en knarkaffär till

Kalle, som egentligen heter något annat, levde under många år som missbrukare. Och likt många andra missbrukare var det genom knarklangning som han tjänade sina pengar.

Idag har han lämnat det livet bakom sig, men han berättar för Bohusläningen om hur den världen fungerar, och hur den har förändrats.

Att knarkaffärer som tidigare ägde rum i mörka gränder nu sker inför öppen ridå, är en bild som Kallekan bekräfta.

– Säg att du står och väntar på bussen. Du ser två personer som tar varandra i hand, pratar med varandra i två tre minuter och tar sedan varandra i hand igen. Då tänker du inte någonting på det, säger han.

Men i handslagen mellan de två personerna äger en knarkaffär rum. Själva överföringen av pengar och narkotika sker just när personerna tar varandra i hand.

Orsaken till att de här transaktionerna inte längre genomförs i mörka gränder är helt enkelt för att det ser så suspekt ut, förklarar Kalle. Men fortfarande sker många affärer i det fördolda, när langaren tar emot köparna i sina lägenheter.

– Det är många som tar stora risker, säger Kalle, och syftar på all narkotika som personerna förvarar i sina hem.

Det finns dock knep för att undvika att åka fast, förklarar han vidare. En metod som vissa använder är att stoppa ner påsarna i en termos, som sedan grävs ned någonstans. Men den taktiken är riskfylld av en helt annan anledning.

– Det är många som är så snurriga av drogerna att de glömmer av var de gömt det. Även om de gjort en karta så hittar de inte tillbaka.

Själv hade Kalle ett annat knep för att komma undan straff, om polisen skulle bestämma sig för att göra en husrannsakan. För att vinna tid hade han en lång kedja kopplad till ytterdörren, som gjorde att den inte gick att öppna. Om polisen skulle ta sig in hade de varit tvungna att ge sig på gångjärnen först, förklarar han. Det gav honom tillräckligt med tid för att hinna göra sig av med det han förvarade hemma.

– Det är inte som det är i tv-programmet "Cops”, att de bara slår in dörren, säger Kalle.

Men trots alla försiktighetsåtgärder, som även inkluderade att byta telefonnummer varje månad, åkte han fast flera gånger. Totalt har han avtjänat ett dussintal fängelsestraff, säger Kalle.

Under sin tid som kriminell jobbade han sig dock uppåt i narkotikavärlden, vilket är en allmän strävan bland langare i alla städer, menar Kalle.

– Hela tiden är det en strävan uppåt. För egen del var mitt mål att bli knarkkung i Uddevalla.

Kalle beskriver hur han hade råd att köpa dyra kläder och äta ute på krogen, men att han till slut nådde ett tak där han inte kunde nå längre utan att ta till andra metoder.

– Jag kom till en punkt, att ”längre upp än så här kommer jag inte om jag inte skaffar ett gäng”.

För även om langarna på gatan nästan alltid själva är missbrukare, kontrolleras handeln uppifrån av mer tungt belastade kriminella personer.

Olika droger har dock olika status, och den mest "glamorösa" drogen är kokain, menar Kalle. Eftersom det är en dyr drog där användarna är betydligt mer köpstarka än vad de flesta andra missbrukare är, finns det också stora pengar att tjäna på kokain.

Men de pengarna stannar sällan hos langarna, och anledningen till det är att de ofta själva är missbrukare.

– Grejen är den att 95 procent, om inte mer, går på sina egna varor, säger Kalle.

Lockelsen att blanda ut kokainet med till exempel florsocker är därför stor, så att en del av drogen kan behållas för eget bruk.

– Till slut säljer de saker som inte går att använda.

Själv gav Kalle för flera år sedan upp drömmen om att bli Uddevallas knarkkung. Att slå in på en mer våldsam kriminell bana var inte aktuellt för honom, och han tröttnade på att åka in och ut ur fängelse.

Men samtidigt som Kalle lyckades ta sig ur både missbruk och kriminalitet, har den totala tillgången till droger knappast minskat i Uddevalla.

– Det finns inte en drog, förutom heroin, som jag inte kan få tag på inom en timme.

Max Lindahl