Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Bild: Stefan Bennhage

Susanne Engdahl Jensen: Kramarna får vi längta efter

Vi påverkas numer alla av coronaviruset på olika vis – tankarna går till dem som blivit svårt sjuka och har anhöriga som avlidit i Sverige och världen. Det är en märklig och skrämmande kristid men tillsammans får vi ge varandra kraft att orka. Nu ger vi er läsare möjlighet att skicka en hälsning till någon ni tycker om men inte kan träffa.

Visst saknar man dem – de varma och goa kramarna som vi ger varandra när vi möter en vän, gratulerar en kär kollega som fyller jämnt – släkten. Människan är så otroligt anpassningsbar – trots att vi så gärna vill ge kramarna så håller vi igen nu för att vi ska klara av det här tillsammans.

Ingen kan säga något säkert om framtiden men vi får ändå tro att vi får ta igen de uteblivna kramarna framöver.

Den digitala tekniken gillas av många och kanske ogillas av andra men den här tiden är det fantastiskt. Vi kan jobba hemifrån och ha kontakt dagligen med den äldre generationen och den yngre. Som när den yngre generationen i släkten startade upp en facebookgrupp där vi kan styra upp eventuell hjälp till den äldre familjegenerationen på ett smidigt sätt så att de inte behöver vara ute bland människor i onödan. Så försöker vi finnas till hands för dem med matinköp med mera för att skydda dem.

Den här äldre generationen är vana att klara sig själva men får nu "lära" sig att be om hjälp i den här så speciella tiden. Nu saknar vi alla mötena med våra nära och kära men den tiden kommer.

För mig är naturen läkande, i vått och torrt, vinter som sommar. Solen och den härligt krispigt klara luften som vi har är att vara tacksam över. Kameran får oftast följa med för att bevara känslan. Vid helgens promenad uppe på Halleberg, dit det för övrigt var många som sökt sig, passade ett gäng på att fira ett födelsedagsbarn där "Ja, må han leva..." hördes över Hallsjön – mycket trevligt. Det gäller att tänka i nya banor då inget är som det brukar.

I mitt jobb som familjeredaktör möter jag så många glada människor i alla åldrar som vill berätta om sitt liv men det sker också möten med människor i djup sorg som mist någon nära. En anhörig berättar snyftande om den bortgångne – det finns ingen tröst att ge men att bara vara en medmänniska och lyssna duger gott.

Det är som det brukar sägas – glädje och sorg går hand i hand.

Längtan är nu också extra stor efter de vuxna och utflugna barnen som flyttat till olika delar i Sverige. Våra gemensamma planer inför påsken, våren och sommaren som vi ritat upp har redan fått blåsas av helt eller får skjutas på framtiden och så måste det bli.

En sak finns att se fram emot – alla kramar som vi sparat som vi sedan förhoppningsvis kan få ge och få ta emot.

Även TTELA som lokaltidning vill försöka sprida lite glädje i det vi kallar #tillsammansgörviskillnadhär. Passa på att skicka din hälsning virusfritt – som kramar utan närkontakt.

Så här gör du:

Skriv en hälsning på max 500 tecken och mejla den till: [email protected]

Skriv med ditt fullständiga namn, bostadsort och telefonnummer (ditt telefonnummer kommer dock inte att publiceras, det är bara för oss på redaktionen). Den du hälsar till ska bo i Trollhättan, Vänersborg, Lilla Edet eller Mellerud. Skicka med ett foto av dig själv, som vi publicerar ihop med din text.

Hälsningarna kommer att publiceras på ttela.se efter hand. Vi publicerar också en del i tidningen.