Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Barnskam" omstritt begrepp i klimatdebatten

Är barnafödsel en klimatbov? I debatten om vad individen kan göra för klimatet har nu vågorna skvalpat över tröskeln till sängkammaren. Oron för klimatförändringarna gör att vissa överväger att avstå från att skaffa barn – något som både engagerar och provocerar.

Den beskrivs som vår tids ödesfråga – klimatet. Löser vi inte den hotas våra barns förutsättningar att leva ett lika bra liv som vårt. Men att en del av lösningen skulle vara att inte sätta fler barn till världen beskrivs av vissa som en drastisk åtgärd. Ändå verkar exemplen på personer som överväger att avstå barn för klimatets skull bli allt fler. I Storbritannien har en grupp med namnet BirthStrike bildats där det gemensamma för medlemmarna är oron för att valet att bilda familj belastar klimatet. Och på andra sidan Atlanten har den amerikanska politikern Alexandria Ocasio-Cortez väckt frågan om det är rätt att skaffa barn med hänsyn till miljön.

I Sverige är det senaste exemplet Gurgîn Bakircioglu, journalist som bland annat arbetat på Sveriges Radio. Han har valt att bli vad han kallar för politiskt barnfri.

- När jag var runt 25 år insåg jag att jag inte kunde motivera varför jag ville ha barn. Senare kom jag fram till att det främsta skälet till att göra det var att mina föräldrar ville ha barnbarn, och det kändes inte som rätt anledning.

"Vill väcka ett samtal"

Han är redan vegan, bojkottar flyget och lever i en husbil. Men nu kan han inte längre blunda för det som han ser som den största klimatförstöraren: människan själv och viljan att föröka sig. Klimatfrågan är akut och att lösa den kommer kräva drastiska åtgärder. Därför har han bestämt sig för att sterilisera sig.

- Jag har inget emot barn, men jag vill väcka ett samtal. Det finns många som argumenterar för att familjen är en högst privat angelägenhet, men som jag ser det är det en politisk fråga. Vi måste börja kompromissa med alla klimatfarliga bekvämligheter vi har och vårda det liv som redan finns.

Att barn kan belasta klimatet har tagits upp i flera forskningsstudier. I Sverige fick forskare vid Lunds universitet stor uppmärksamhet för två år sedan när man konstaterade att valet att inte skaffa ett barn kan spara in 58,6 ton koldioxid per år. Slutsatsen bygger på en beräkning av den genomsnittliga mängden utsläpp i form av bland annat konsumtion och transport under barnets livstid. I studien jämförs beslutet att avstå från barn bland annat med en transatlantisk tur-och-returresa med flyg som ger upphov till 1,6 ton koldioxid. Barns klimatavtryck har fört in ett nytt begrepp i klimatdebatten: barnskam.

Beror på andra saker

Andreas Malm är till vardags lektor i humanekologi vid Lunds universitet och har ägnat mycket tid åt att få forskarvärlden och allmänheten att uppmärksamma klimatfrågan. I debattartiklar och böcker har han pekat på behovet av att agera för att förhindra en accelererande klimatkris. Sedan några veckor tillbaka är han däremot hemma med sitt andra barn. Men att hans familj växer är inte förknippat med några skamkänslor.

- Det finns ingen korrelation mellan befolkningstillväxt och koldioxid eftersom befolkningstillväxten är som allra störst i länder där utsläppen är som minst. Istället är det i länder som USA, Kina och Gulfländerna som står för de största utsläppen, något som beror på helt andra saker, säger Andreas Malm.

Han tycker att resonemanget bakom begreppet barnskam är skevt. Det som driver klimatkrisen är inte jordens växande befolkning, utan hur den lever, menar han. I stället behöver klimatkampen fler barn.

- Vilka är det som är ute och demonstrerar för klimatet idag? Det är Greta Thunberg och hennes vänner världen över, det är ungdomarna. Att koppla klimatengagemang till skam för att man sätter barn till världen är helt analytiskt fel.

Barn kan ge mening

Vad säger debatten om barn och klimatet om dagens människa? För filosofen Jonna Bornemark är det uppenbart att klimatoron blir alltmer existentiell. Ett hållbart liv handlar inte längre bara om källsortering, bilism och ekologisk mat utan om familjebildning. Att vi har hamnat här beror på vår syn på människan som organiserade och kontrollerade individer, säger hon.

- Jag tror att vi i grunden kan behöva tänka om när det gäller vad en människa egentligen är, vilka vi är i förhållande till varandra och naturen. Att skaffa barn kan vara ett sätt att göra det, att ge mening. För en förälder är andras behov viktigare än sina egna. Det är en erfarenhet som kan föras vidare och upplösa gränsen mellan individen och omgivningen.

Hon framhåller att det finns ett logiskt matematiskt resonemang bakom viljan att avstå barn. Det finns en bortre gräns för hur många individer vår planet klarar av. Men samtidigt som klimatoron är påtaglig och akut kan den också mana till handling, menar Jonna Bornemark. Utmaningen för samhället och jorden kan sporra till kreativitet och initiativförmåga, istället för ångest.

- Vi vet inte heller hur våra barn kommer att vara. Vi vet inte vad de kan bidra med eller vilka åsikter de kommer att ha. Kanske hittar de ett sätt att leva på som är mer hållbart än vårt.